| Popis: |
I myndighetsarbete inom socialt arbete används ofta klienternas egen berättelse som grund för bedömning. Detta görs bland annat i asylprocessen, där de sökande får redogöra för varför de är i behov av asyl. Det finns flera skäl att söka asyl på, varav ett är skyddsgrundande behandling i den sökandes medborgarland. En av skyddsgrunderna är sexuell läggning. Den sökande får under asylprocessens utredning berätta om varför de söker asyl på skyddsgrunden, varpå migrationsverket fattar beslut om asyl beroende på deras bedömning av den sökandes trovärdighet och tillförlitlighet. Denna uppsats behandlar hur berättandet om sexualitet bedöms av migrationsmyndigheter för asylsökande HBTQ+-personer. Detta genomförs med utgångspunkt i det teoretiska begreppet bekännelse. Syftet med studien är att diskursanalytiskt undersöka hur migrationsmyndigheter använder bekännelsen i bedömning av asylsökande HBTQ+-personers sexualitet. Studien har en socialkonstruktivistisk vetenskaplig ansats och i studien används diskursteori som teoretisk ingång. Vidare används de teoretiska begreppen diskurs, bekännelse och makt. Studien är en kvalitativ dokumentstudie med domstolsbeslut och utredningar från migrationsverket som empiriskt material. Dessa har analyserats med Laclau och Mouffes diskursteori som metod. De huvudsakliga slutsatser som studien utmynnar i är att det är de sökandes asylberättelser och inte deras sexualitet som bedöms utifrån begreppet trovärdighet. Trovärdighet används godtyckligt som måttstock i bedömningen av huruvida de sökandes asylberättelser passar in i den västerländska diskursen om sexualitet. |
