| Popis: |
Syftet med denna studie var att ta del av åtta grundskollärares uppfattningar om hur de identifierade och arbetade med elever som har läs- och skrivsvårigheter. I studien deltog fyra lärare som arbetar i årskurs F-3 och fyra lärare som arbetar i årskurs 4-6 i Mellansverige. Studiens teoretiska utgångspunkt var den fenomenografiska ansatsen som fokuserar på människors uppfattningar kring olika fenomen. Lärarnas uppfattningar undersöktes med hjälp av kvalitativa intervjuer som var av semistrukturerad karaktär. Intervjusvaren analyserades utifrån den fenomenografiska analysmodellens sju olika steg. I analysen behandlades flera olika fenomen, vilket skapade flera olika utfallsrum med ett antal olika kategorier som visade en varitation i lärarnas uppfattningar rörande följande fem fenomen: Identifikation av läs- och skrivsvårigheter, svårigheter med att identifiera läs- och skrivsvårigheter, kartläggning av läs- och skrivsvårigheter, lärares arbetssätt vid läs- och skrivsvårigheter och kompensatoriska hjälpmedel vid läs- och skrivsvårigheter. Analysen visade exempelvis att lärarna främst identifierade elever med läs- och skrivsvårigheter via elevernas fonologiska svårigheter. Vidare framkom det att lärare främst knyter svårigheter för lärare att upptäcka elever med läs- och skrivsvårigheter till elevers förutsättningar och beteende i lärandesituationen. Lärare kartlägger främst elevers läs- och skrivsvårigheter med hjälp av av olika material och test (IUP, screeningmaterial, NP), men eget kartläggningsarbete och stöd av specialpedagogisk kompetens nämns också. Vad gäller arbete med elevers läs- och skrivsvårigheter framförde lärarna framförallt att de arbetar åtgärdande, men i viss mån även förebyggande. Intressant var att flera lärare ville arbeta mer med en-till-en-undervisning. Lärarna angav framförallt digitala verktyg som hjälpmedel i stödjandet av elever med läs- och skrivsvårigheter, men framhöll svårigheter med att kontrollera hur eleverna använde dessa, samt att tekniska problem var vanliga. |
