| Popis: |
Lärare och förskollärare omfattas av anmälningsskyldigheten, detta innebär att de har enskyldighet att omedelbart anmäla till socialtjänsten när de i sin verksamhet får kännedom omeller misstänker att ett barn far illa. Tidigare forskning har visat att det finns enunderrapportering vad gäller orosanmälningar till socialtjänsten. Syftet med studien var attundersöka vilka olika faktorer som kan påverka benägenheten hos yrkesverksamma inomskola och förskola att anmäla oro. Studien baserades på en kvalitativ metod med fyrasemistrukturerade intervjuer med två mellanstadielärare och två förskollärare. Intervjuernaanalyserades med hjälp av innehållsanalys utifrån en abduktiv forskningsansats. Studiensresultat presenteras under sex kategorier: verksamhetens rutiner vid misstanke om att ett barnfar illa, att upptäcka barn som far illa, osäkerheten; anmäla eller inte anmäla oro, relationertill vårdnadshavare, relationer till chef, kollegor och socialtjänst samt kunskap omanmälningsskyldigheten. De huvudsakliga resultaten var att bristande rutiner, lågt skattadegen kunskap om anmälningsskyldigheten samt rädslan att försämra relationer tillvårdnadshavare tycks skapa en osäkerhet hos lärare och förskollärare som också verkarminska benägenheten att göra orosanmälningar. När benägenheten att anmäla oro minskar hosde med anmälningsskyldighet riskerar barn som far illa att fortsätta fara illa. För att undvikadetta kan det därför behövas tydliga rutiner på arbetsplatser gällande hur man arbetar medfrågor som rör orosanmälningar samt ökad kunskap för anmälningsskyldiga inom området.Enligt studien tycks chefer ha stort inflytande på hur arbetet med orosanmälningar ska se utinom verksamheten. Ett förslag är därför att vidare undersöka hur chefer själva ser på hur dearbetar med dessa frågor inom sina verksamheter |
