Carotid calcifications in panoramic radiographs in relation to carotid stenosis
Autor: | Garoff, Maria |
---|---|
Jazyk: | angličtina |
Rok vydání: | 2016 |
Předmět: | |
Druh dokumentu: | Doctoral Thesis<br />Text |
Popis: | Calcifications in carotid atheromas can be detected in a panoramic radiograph (PR) of the jaws. A carotid artery calcification (CAC) can indicate presence of significant (≥ 50%) carotid stenosis (SCS). The aim of this thesis was to (1) determine the prevalence of SCS and burden of atherosclerotic disease among patients revealing CACs in PRs, (2) determine the prevalence of CACs in PRs among patients with SCS, (3) analyze whether the amount of calcium and/or (4) the radiographic appearance of the CACs, can improve the positive predictive value (PPV) for SCS detection among patients with CACs in PRs. The thesis is based on four cross-sectional studies. Two patient groups were prospectively and consecutively studied. Group A represented a general adult patient population in dentistry examined with PR presenting incidental findings of CACs. These patients were examined with carotid ultrasound for presence or absence of SCS and their medical background regarding atherosclerotic related diseases and risk factors was reviewed. An age and gender matched reference group was included for comparisons. Group B comprised patients with ultrasound verified SCS, examined with PR prior to carotid endarterectomy. The PRs were analysed regarding presence of CACs. The extirpated plaques were collected and examined with cone-beam computed tomography (CBCT) to determine the amount of calcium. The radiographic appearance of CACs in PRs from Group A and B were evaluated for possible association with presence of SCS. In Group A, 8/117 (7%) of patients with CAC in PRs revealed SCS in the ultrasound examination, all were found in men (8/64 (12%)). Patients with CACs in PRs revealed a higher burden of atherosclerotic disease compared to participants in the reference group (p Bakgrund Inom ramen för specialist- och allmäntandvård utförs panoramaröntgen-undersökningar dagligen på såväl barn som vuxna. En panoramaröntgenbild (PB) är en översiktsbild som är specifikt anpassad till att återge området för tänder och käkar. Utöver det, avbildas även delar av halsen och som bifynd ibland förkalkningar belägna i området för halspulsådern (karotiskärlet). Dessa förkalkningar kallas för karotisförkalkningar och är ett tecken på åderförkalkning. Åderförkalkning består i huvudsak av en fettrik plackansamling i kärlväggen. Placket kan med tiden förkalkas till varierande grad. Det är dessa förkalkningar vi kan se i PB. När en åderförkalkning ökar i volym kan den utgöra en förträngning i kärlet. Då förträngningen av kärldiametern är ≥ 50% benämns åderförkalkningar belägna i karotiskärlet för ”signifikanta karotisstenoser” (SKS). Graden av förträngning bedöms som regel med ultraljudsundersökning av halskärlen. Bitar av SKS kan lossna varvid det bildas små blodproppar. Eftersom halspulsådern försörjer främre hjärnhalvan med blod så kan dessa bitar täppa till ett av hjärnans blodförsörjande kärl och leda till stroke (slaganfall). För att minska risken att drabbas av stroke kan man ibland operera bort SKS (karotisplacket). Syfte Syftet med denna avhandling var att ta reda på (1) hur många av de patienter som blir undersökta med PB inom tandvården som uppvisar karotisförkalkningar, hur stor andel som har SKS samt utreda om patienter med förkalkningar i PB i större utsträckning är drabbade av hjärtkärlsjukdomar/risk faktorer, (2) hur ofta utopererade karotisplack innehåller kalk och hur ofta patienter med känd SKS uppvisar karotisförkalkningar i PB, (3) huruvida förkalkningsmängden i utopererade karotisplack är korrelerad till förträngningsgrad, och (4) huruvida det finns något specifikt radiografiskt utseende på karotisförkalkningar i PB som kan användas för att identifiera en större andel patienter med SKS bland patienter som uppvisar karotisförkalkningar i PB, det vill säga minska risken för att skicka patienter utan SKS på ultraljudsundersökning. Material och metoder Materialet bestod av två huvudgrupper av patienter. Grupp A bestod av patienter undersökta inom tandvården med PB som uppvisat karotisförkalkningar. Alla dessa patienter undersöktes med ultraljud för att bedöma förekomst av SKS. Den medicinska journalen granskades avseende tidigare förekomst av åderförkalkningsrelaterade sjukdomar och risk faktorer. En köns- och åldersmatchad kontrollgrupp utan karotisförkalkningar i PB analyserades på motsvarande sätt för jämförelse. Grupp B bestod av patienter med känd SKS som före operativt avlägsnande av karotisplack undersöktes med PB. PB granskades avseende förekomst av karotisförkalkning och utopererade karotisplack avseende kalkinnehåll. Förkalkningsmängden i de utopererade karotisplacken korrelerades dels till möjlighet att identifiera karotisförkalkning i PB samt till förträngningsgraden i kärlen. Karotisförkalkningarnas utseende delades in i grupper för att utvärdera om vissa utseenden i större utsträckning kunde associeras till förekomst av SKS. Resultat I Grupp A uppvisade 8/117 (7%) patienter SKS, alla var män, 8/64 (12%). Patienter med karotisförkalkningar i PB hade oftare åderförkalkningsrelaterade sjukdomar och risk faktorer (p < 0,001). I Grupp B hade 84% av patienterna med SKS karotisförkalkning i PB. Bland de utopererade karotisplacken innehöll 99% förkalkningar och förkalkningsvolymen varierade från 1-509 mm3. Möjligheten att upptäcka karotisförkalkning i PB var oberoende av om förkalkningsvolymen var stor eller liten. Förkalkningsvolymen var heller inte korrelerad till hur stor förträngning av kärlet en SKS (≥ 50%) orsakat. Ett radiografiskt utseende på karotisförkalkningar i PB noterades i 65% av de halssidor som hade en SKS. Detta specifika radiografiska utseende återfanns dock även i 47% av halssidor utan SKS. Andelen falskt positiva patienter var således fortsatt hög. Slutsats Vi fann att 12% män med karotisförkalkningar i PB, undersökta i en generell population inom tandvården, uppvisar SKS. Patienter med karotisförkalkningar i PB uppvisar fler riskfaktorer och är oftare drabbade av hjärt-kärlsjukdomar än patienter utan karotisförkalkningar i PB. Majoriteten av patienter med SKS uppvisar karotisförkalkningar i PB och nära 100% av utopererade karotisplack innehåller kalk. Förkalkningsmängden påverkar inte möjligheten att upptäcka karotisförkalkning i PB. Förkalkningsmängd och specificerade radiografiska utseenden hos karotisförkalkningar i PB förutsäger inte SKS bättre än definitionen ”förkalkning ja eller nej”. Dessa parametrar kan således inte användas till att förfina urvalet bland patienter som uppvisar karotisförkalkning i PB mot högre andel patienter med SKS. Individer med karotisförkalkningar i PB bör uppmanas konsultera vården för undersökning av eventuella risk faktorer för hjärt-kärlsjukdom. |
Databáze: | Networked Digital Library of Theses & Dissertations |
Externí odkaz: |