| Popis: |
EU formas av sina kriser och utgör summan av de lösningar man funnit för kriserna. Så skrev en av EU:s pionjärer, fransmannen Jean Monnet, i sina memoarer. Historien har givit honom rätt. Den ekonomiska krisen i spåren av coronapandemin är den senaste i raden av kriser som historiskt har avlöst varandra. Hur den europeiska integrationen fördjupas i framtiden återstår att se, men vad som är uppenbart är att EU:s återhämtningsfond Next Generation EU markerar ett skifte i EU:s ekonomiska styrning. Men hur kan det gå till när den europeiska ekonomiska integrationen fördjupas? Genom en utfallsförklarande processpårning söker studien svar på hur nyinstitutionella teorier kan förklara varför Sverige röstade för Next Generation EU i juli 2020, trots tidigare motstånd mot avgörande delar av stödpaketet. Aspekter av förhandlingarna har tidigare undersökts, men forskning saknas kring Sveriges agerande som medlemsland, och inom ramen för den frugala fyran bestående av Österrike, Nederländerna, Sverige och Danmark. Studien prövar historisk institutionalism, rational choice institutionalism och sociologisk institutionalism för sig. Resultatet visar Sveriges spårberoende och att coronapandemin som ett potentiellt kritiskt moment påkallade förändring. Sverige agerande genom preferensmaximering för att tillgodose sina behov, men lämplighetslogiken påverkade vissa avgörande preferensförändringar. De nyinstitutionella teorierna förklarade förtjänstfullt olika aspekter av utfallet, men ingen enskild teori kunde ensamt förklara utfallet. Därför kombinerades teorierna och de luckor som uppstått kunde täppas till. |
