| Popis: |
SAMMANFATTNING Bakgrund I världen finns cirka 100-140 miljoner könsstympade kvinnor. Av dessa bor de flesta i östra, västra och nordvästra Afrika. Det finns flera orsaker till varför kvinnor könsstympas; traditioner, sociala sedvänjor, garanti för flickans oskuld och ökad njutning för mannen är några. Könsstympning kan leda till både omedelbara och långsiktiga komplikationer som bland annat svår smärta, blödning, cystor, sexuella svårigheter och psykiska besvär. I och med invandringen kommer vårdpersonal i kontakt med könsstympade kvinnor i västerländska länder. Flera könsstympade kvinnor berättar att de känner sig utsatta och sårbara i mötet med vården på grund av vårdpersonalens bristande kunskaper om ämnet och ibland kränkande beteende. Språkliga skillnader utgör också ett hinder för kommunikationen mellan de båda parterna. Även blyghet och rädslan för social stigmatisering är några av faktorerna som gör att kvinnorna inte vågar ta upp ämnet. De menar också att vårdpersonalen bör ta initiativet till att prata om könsstympning. I flera europeiska länder är könsstympning av kvinnor olagligt. Den svenska lagstiftningen kan fungera som stöd för många immigranter i beslutet att frångå traditionen. Den innebär dock även en anmälningsplikt för vårdpersonalen och påverkar därigenom deras arbete med könsstympade kvinnor. Syfte Syftet var att belysa vårdpersonalens kunskapsnivå samt upplevelser av att möta könsstympade kvinnor i vården. Metod Denna studie genomfördes som en litteraturstudie där relevanta artiklar granskades och sammanställdes. Både kvalitativ och kvantitativ forskning inkluderades i studien och resultatet innefattar 15 artiklar. Databassökning gjordes i PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat Flera studier visade att vårdpersonalen hade bristande kunskaper om könsstympning, både gällande identifikation och klassificeringar. Det framkom även att det saknades vetskap om riktlinjer för hur en könsstympad kvinna ska vårdas och de juridiska aspekterna om ämnet. Kommunikationssvårigheter utgjorde ett hinder i mötet med dessa kvinnor. Tolkar hade tagits in för att överbrygga de språkliga problemen men det hade lett till ytterligare problem då tolkarna inte varit kompetenta nog för uppgiften. Könsstympning ansågs av vårdpersonal i Sverige vara ett sådant känsligt ämne att de inte vågade ta upp det. Några av vårdpersonalen uppgav att starka och blandande känslor rördes upp vilket påverkade dem i deras arbete. Vårdpersonalen menade att det var svårt att vara både professionell och distanserad till könsstympning. Slutsats Flera av vårdpersonalen hade någon gång vårdat en könsstympad kvinna men få hade kunskap om hur könsstympning identifieras, vilka riktlinjer som finns för hur dessa kvinnor ska vårdas samt de juridiska aspekterna av ämnet. Denna bristande kunskap kan leda till att kvinnorna känner sig otrygga och drar sig för att söka vård. Vårdpersonalen behöver mer utbildning och undervisning i ämnet för att kunna möta dessa kvinnor. |
