| Popis: |
På sistone har debatten om högskoleutbildningars koppling till näringslivet - i samband med främst Bolognaprocessen och Lissabonstrategin - intensifierats i europeiska länder. Medan arbetslösheten bland nyutexaminerade akademiker tilltar uttrycker exempelvis företagare behovet av mer näringslivsrelevanta utbildningar där studenterna ges bättre förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden. Föreliggande uppsats behandlar därför universitet / högskolors samverkan med näringslivet utifrån Bolognaprocessen och Lissabonstrategins mål om att skapa ett europeiskt, konkurrenskraftigt kunskapsområde. Hur anpassas högre utbildningar till arbetsmarknaden i länder som Sverige, Frankrike och Tyskland? Syftet består av tre dimensioner: att undersöka arbetsgivarorganisationers krav och förväntningar gällande upplägg och genomförande av utbildningar, jämföra utbildningars struktur där samverkan mellan näringsliv och akademi fokuseras samt analysera om och i så fall varför det brister i kopplingen mellan näringsliv och akademi i Sverige, Frankrike och Tyskland. Data i uppsatsen baseras på sekundära källor, enkätsvar från och i viss mån telefonintervjuer med respektive lands centrala näringslivsorganisationer och sammanlagt nio lärosäten (tre universitet / högskolor i Sverige, Frankrike och Tyskland). Ingenjörsutbildningen ’bioteknik’ valdes för djupare analys och undersöks utifrån bland annat upplägg och syfte samt näringslivsanknytning. Även arbetsgivarrepresentanters ståndpunkter kring högre utbildning inbegrips. Högskolevärlden i Sverige och Europa tenderar att frångå Humboldts bildningsideal och konceptet om ”akademisk frihet” för att istället utöka kontakten med verkligheten i näringsliv och samhälle. Kraven från bland andra regering, arbetsgivare och studenter på att inbegripa omvärlden i utbildningar ger dock samtidigt upphov till intressekonflikter mellan akademi och näringsliv. Trots att de undersökta utbildningarna visar sig knytas till arbetsmarknaden på skilda sätt och i olika utsträckning förekommer brister i samverkan - dels beroende på kultur- och normskillnader mellan parterna. En för nära relation mellan universitet och näringsliv befaras leda till kortsiktighet samt till att den vetenskapliga utvecklingen fördröjs eller drivs in i alltför kommersiella utvecklingsfåror. I undersökningen dras dessutom slutsatsen att utbildningspolitiken i respektive land hänger ihop med i vilken mån kopplingar till arbetsmarknaden byggs upp. Även lärosätenas traditionella ställning i samhället avgör hur och i vilken grad utbildningars förankring i näringslivet tillåts. |
