| Popis: |
Under barndomen sker en intensiv psykosexuell utveckling. Om ett barn föds eller drabbas av en kronisk sjukdom kan det påverka den psykosexuella utvecklingen till följd av behandlingar och/eller undersökningar samt att barnet kan missa tillfällen med jämnåriga att utforska sin sexualitet. Tidigare forskning är bristfällig i vilken information om sexuell hälsa barnen får kopplat till sjukdomen. Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av sexologiskt stöd för personer som haft en långvarig sjukdom under barndomen. Samt, om det sexologiska stödet varit otillräckligt, utforska vilket sexologiskt stöd personerna hade behövt och varifrån det skulle ha givits. Som stöd för att tolka resultatet används Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori samt PLISSIT-modellen. Empirin har insamlats genom semistrukturerade intervjuer med åtta informanter. Empirin har därefter bearbetats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar på att informationen om hur sjukdomen kan påverka sexualiteten var bristfällig. Mer information hade behövts eftersom sjukdom, behandlingar och undersökningar kunde påverka sexualiteten. Barns röst och behov blir inte alltid hörd i förhållande till vuxenvärlden och informanterna hade behövt att vuxna initierade samtal om sexualiteten under barndomen för att bekräfta, normalisera och informera innan saker sker. En person som hade barn-, medicinsk- och sexologisk kompetens menade informanterna hade varit lämpad att ge information. Likaså att ha forum för att kunna prata med jämnåriga i liknande situation, hade också varit gynnsamt. |
