| Popis: |
I denna uppsats presenterar jag statistik över könsskillnader på utbildningar inom naturvetenskap och teknik i Sverige mellan åren 2000-2018, från gymnasienivå till doktorandnivå. På doktorandnivå rapporterar jag statistik mellan åren 1973-2017. Mellan 2011- 2018 rapporterar jag även behörighet mellan könen för gymnasiets statistik och sätter detta i relation till andelen flickor och pojkar som antagits. Denna statistik jämför jag sedan med aktuella vetenskapliga studier som publicerats under samma tidsintervall. Jag finner stora könsskillnader mellan gymnasiets naturvetenskapliga program och tekniska program. På det tekniska programmet var antalet flickor år 2000 endast 10%. På det naturvetenskapliga programmet var år 2000 45% flickor medan 55% var flickor år 2018. Alltså hade andelen flickor och pojkar bytt plats under tidsintervallet för studien. Jag finner att könsskillnaderna på eftergymnasiala program inom fysik och teknik har varit relativt konstant, på 20% kvinnor under samma tidsintervall. Dock har könsskillnaderna på doktorandnivå förändrats kraftigt till att år 2018 kvinnor utgör 40%. Jag jämför detta med könsskillnaderna på samtliga doktorandutbildningar i Sverige och finner att könsskillnaderna minskar stadigt från 70-talet fram till år 2006 då en normalisering sker. Efter 2006 förändras inte den totala andelen män och kvinnor som doktorerar nämnvärt och de utgör i princip 50%. Att färre kvinnor väljer att gå eftergymnasiala utbildningar i fysik/teknik är inte unikt för Sverige, dock visar studier att skillnaderna är som störst i länder som kan anses mer jämlika. Detta är den så kallade jämställdhetsparadoxen. Att flickor väljer bort eftergymnasiala utbildningar i fysik/teknik beror inte på sämre betyg i dessa ämnen, men kan enligt studier spegla flickors självförtroende samt att de rapporterar att ha andra intressen, där kvinnor av STEM ämnena är mer intresserade av biologi (oavsett om dessa skillnader i intresse är socialt inlärda eller inte). |
