| Popis: |
SammanfattningPetrovic, Lidija (2013). Språkstörning, kommunikation och lärande. En fallstudie av en elev med språkstörning i två skilda lärandemiljöer. Language impairment, communication and learning. A study of a student with SLI in two school environments. Skolutveckling och le-darskap, Specialpedagogik, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Problemområde Jag arbetar som specialpedagog i en kommunikationsklass där man arbetar aktivt för att in-tegrera elever med språkstörning. Ofta följer jag med eleven för att stötta honom när han har undervisning i den stora klassen. Här väcktes mina tankar kring hur stor plats en elev med språkstörning tar när han befinner sig i två olika lärandemiljöer. Syfte Syftet med studien är att belysa hur en elev i år 4 med diagnosen språkstörning kommunice-rar och samspelar med sin omgivning när han har sin undervisning i en stor klass jämfört med en kommunikationsklass. Vilka likheter och skillnader finns det? Jag har valt att titta på hur eleven kommunicerar med kamrater och lärare i två skilda lärandemiljöer.Teoretisk ram I mitt arbete tar jag bland annat avstamp i den sociokulturella teorin där Vygotskijs tankar om barns utveckling är de centrala. Då den viktigaste drivkraften i ett barns utveckling är det sociala samspelet, spelar interaktion och kommunikation en avgörande roll för att lä-rande ska ske. Forskning inom specialpedagogik handlar bland annat om kommunikation och lärande i olika sammanhang, utifrån såväl individ-, grupp- och organisationsnivå. Den förståelse som utvecklas kring en elev med språkstörning ger viktig kunskap inför det peda-gogiska arbetet.Metod Jag har valt en kvalitativ fallstudieundersökning som metod och genom triangulering samlat in det empiriska materialet bestående av observationer och intervjuer. Jag har observerat en elev under sex lektionstillfällen i två skilda lärandemiljöer, nämligen en kommunikations-klass och en stor klass. Resultat med analys Resultatet visar att kommunikationen ser olika ut i de två skilda lärandemiljöerna. I kom-munikationsklassen är interaktionen med läraren större och med klasskamraterna är den lägre. I den stora klassen var interaktionen med läraren mycket låg, men kommunikationen med klasskamraterna högre. Skillnaderna i resultatet har till viss del med undervisningens form att göra. I den ena kontexten var det diskussioner med pedagogen som var huvudsak och i den andra gällde självständigt arbete. Resultatet visade att det även fanns skillnader i samtalsinnehållet. I kommunikationsklassen var samtalen med läraren mer kontextburna och hade en ämnesmässig sammanhållning, medan de i den stora klassen bestod av mindre sammanhängande dialoger.Konklusion Tidigare forskning har visat att barn med språkstörning tar fler initiativ till samtal med språkmatchade kamrater. Dessa samtal karakteriseras av dåligt sammanhängande dialoger och färre turtagningar, däremot tas fler initiativ till samtal. Det bekräftas även av min stu-die. I samtalen med åldersmatchade kamrater karakteriseras samtalen av ämnesmässig sammanhållning. ImplementeringDen här studien kan bidra till att öka medvetenheten om komplexiteten av språkstörningens konsekvenser för barn i skolan. Att skapa en specialpedagogisk inkluderande skolmiljö där undervisningen är tillgänglig för alla och där alla kan känna att de är en del av gemenskapen är ett mål i sig. |
