Modeling and Simulation of Microdialysis in the Deep Brain Structures

Autor: Diczfalusy, Elin
Jazyk: angličtina
Rok vydání: 2012
Předmět:
Druh dokumentu: Text
Popis: Microdialysis is a method for monitoring of the local biochemical environment in a region of interest. The method uses a catheter, mimicking the function of a blood capillary, to sample substances from the surrounding medium through diffusion. A recent application for microdialysis is the sampling of neuroactive substances in the deep brain, or basal ganglia, during deep brain stimulation (DBS) for patients with Parkinson’s disease. The basal ganglia consist of nuclei interconnected by chemical synapses, and it is hypothesized that the levels of neurotransmitter substances around the synapses are affected by DBS treatment. In order to relate the microdialysis data to their anatomical origin and to the effects of DBS, it is suitable to estimate the tissue volume which is sampled during a microdialysis experiment. In this thesis, the maximum tissue volume of influence (TVImax) for a microdialysis catheter was simulated and evaluated using the finite element method (FEM), to allow interpretation of biochemical data in relation to anatomical structures. A FEM model for simulation of the TVImax for a microdialysis catheter placed in grey brain matter was set up, using Fick’s law of diffusion. The model was used to investigate the impact of the analyte diffusion coefficient (D), the tissue tortuosity (λ) and the loss rate constant (k) on the size of the TVImax by regression analysis. Using relevant parameter intervals, the radius of the TVImax of a neurotransmitter was estimated to 0.85 ± 0.25 mm. A microdialysis experiment on calf brain tissue showed agreement with the regression model. A heterogeneous anisotropic FEM model based on diffusion tensor imaging (DTI) showed that the radius of the TVImax may vary by up to 0.5 mm as a consequence of local tissue properties, which was reasonable in relation to the 95% confidence interval from the regression estimation. The TVImax was simulated and patient-specifically visualized in relation to MRI images for four patients undergoing microdialysis in parallel to DBS. The size of the TVImax showed to be relevant in relation to the basal ganglia nuclei, and the obtained microdialysis data indicated that the biochemical response to DBS depends on the catheter position. The simulations of the TVImax were combined with patient-specific DBS electric field simulations, for further interpretation of the results in relation to the effects of DBS. In conclusion, simulations and visualizations of the TVImax allowed relating microdialysis data to its anatomical origin. Detailed knowledge about the parameters affecting the microdialysis sampling volume is valuable for the current application as well as other applications related to the migration of analytes in tissue.
Mikrodialys är en metod som används för studera lokala nivåer av biokemiska substanser i ett specifict organ eller struktur. Metoden använder sig av en kateter med ett semipermeabelt membran, över vilket utbyte av substanser sker genom diffusion. Mikrodialys har nyligen använts för att studera nivåer av neurotransmittorer i de djupa hjärnstrukturerna, ävan kallade basala ganglierna, under djup hjärnstimulering (DBS) för patienter med Parkinsons sjukdom. De basala ganglierna består av ett antal millimeterstora hjärnstrukturer, sammankopplade via biokemiska synapser, och nivåerna av signalsubstanser runt dessa synapser tros påverkas av DBS. För att relatera mikrodialysmätningarna till dess anatomiska ursprung, och till effekterna av DBS, är det önskvärt att få en uppskattning av den vävnadsvolym som påverkar mätningen från en mikrodialyskateter. Målet med denna licentiatavhandling har varit att simulera och utvärdera den maximala påverkansvolymen (TVImax) för en mikrodialyskateter med hjälp av finita element-metoden (FEM), för att underlätta tolkningen av de biokemiska data som samlats in. En FEM-modell sattes upp för att simulera TVImax för en kateter placerad i grå hjärnvävnad, baserat på Ficks diffusionslag och lämpliga rand- och initialvillkor. Modellen användes för att göra en regressionsanalys av hur TVImax påverkades av analytens diffusionskoefficient (D), hjärnvävnadens tortuositet (λ) och analytens nedbrytningshastighet (k), och radien för TVImax för en neurotransmitter uppskattades till 0.85 ± 0.25 mm då fysiologiskt relevanta parameterintervall användes. En experimentell studie av mikrodialys på hjärnvävnad från kalv gav god överensstämmelse med simuleringsresultaten. En heterogen och anisotrop FEM-modell sattes upp med hjälp av diffusionstensordata (DTI), vilket visade att lokala vävnadsegenskaper påverkar diffusionen av analyter i de basala ganglierna med upp till 0.5 mm i enighet med den regressionsmodell som tagits fram. TVImax simulerades och visualiserades sedan i relation till MRI-bilder för fyra patienter som genomgått mikrodialys parallellt med DBS. Målområdena för mikrodialysmätningarna visade sig skilja mellan patienterna, och den insamlade mikrodialysdatan indikerade att den biokemiska responsen på DBS berodde på kateterns position. För att ytterligare underlätta tolkningen av resultatet i relation till effekterna av DBS, kombinerades TVImax-simuleringarna med simuleringar av det elektriska fältet runt DBS-elektroderna. Sammanfattningsvis kan simuleringar av TVImax vara en hjälp vid den fysiologiska tolkningen av insamlad mikrodialysdata, vilket underlättar jämförelser mellan patienter. Detaljerad kunskap om de parametrar som påverkar samplingsvolymen för en mikrodialyskateter är värdefulla både för den aktuella applikationen, och övriga applikationer relaterade till diffusion av substanser i vävnad.
Databáze: Networked Digital Library of Theses & Dissertations
Externí odkaz: