| Popis: |
Sammanfattning Långvarig skolfrånvaro bland barn med autism ökar för varje år. Den bristande skolgången kan leda till psykisk ohälsa och ekonomiska svårigheter både för individen och familjen. Jag tyckte det verkade intressant att undersöka vad vårdnadshavare som har barn med autism anser är framgångsfaktorer och riskfaktorer vid långvarig skolfrånvaro. Därför valde jag att intervjua vårdnadshavare som har barn med autism och som haft långvarig skolfrånvaro, där barnen återkommit till skolan med god närvaro. Jag använde mig av semistrukturerad intervjuform där en kvalitativ studie utformades. Studiens empiri analyserades med tematisk analys och kopplas till Bronfenbrenners teoretiska utvecklingsekologiska modell. Resultatet pekar på flera problemområden kring skolfrånvarons uppkomst såsom förändringar i skolan och hemmet, bristande samarbete, otillräckliga anpassningar i klassrumsmiljön och strukturella orsaker såsom skolskjuts, omvårdnadsbidrag och långa väntetider på BUP. Framgångsfaktorer som lyftes fram för en långvarig skolnärvaro var Stabila relationer, Fungerande samarbete och Individanpassat förhållningssätt såsom goda anpassningar utefter elevens behov. Slutsatsen är att frånvaroproblematiken är komplex där många faktorer väger in för att få en fungerande skolgång för barn med autism i den inkluderande skolan, där vårdnadshavare behöver kämpa för att få det deras barn har rätt till, en tillfredsställande skolgång för barnet. |
