| Popis: |
Arbetet bygger på ett intresse för förhållandet mellan staden Stockholm och den omgivande landsbygden och vildmarken, det vill säga de resurser som staden förbrukar, och hur det förhållandet tar sig uttryck i stadens rekreationslandskap. Det kan delas in i tre delar: en researchdel med fokus på en vald “zon” i Stockholm, en designdel med ett gestaltningsförslag till en byggnad samt en performativ del: genomförandet av ett löpevenemang genom landskapet, Romantic Run 2020. Vid spetsen på en av Stockholms ”gröna kilar”, Tyrestakilen, där Nackareservatet möter staden, finns en plats som jag ser som särskilt romantisk. Vi stadsbor springer, cyklar och tränar oss igenomett landskap som vi samtidigt formar till en dröm om ett lantligt förflutet, ofta klädda i avancerade sportkläder och utrustning. Det är ett fantastiskt vackert landskap. Där finns kolonilotter som antyder att det finns ideal om självförsörjning. Viss skog har sparats sen generationer, annan mark brukas som förr för att bärga hö. Där finns en konstgjord alptopp som är en win-win-lösning när olika delar av staden rivits för att bebyggas på nytt (Globenområdet, Hammarby sjöstad). Inom zonen finns både ett naturreservat och ett byggvaruhus. I det senare handlar vi trävaror som genom sin närhet ser ut att ha en koppling till den närliggande skogen, men så enkelt är det inte om man tänker några steg längre. Sammantaget flödar zonen över av exempel och bilder av vår tids mest centrala motsägelse: den urbana konsumtionen av resurser som utvinns utom synhåll, medan miljön allra närmast förblir (eller görs) orörd och perfekt. Det är psykologins förnekelse men på systemnivå som blir extra synlig här. Ett sätt att ändra utvecklingen kan vara att främja nya “läsningar” av det närliggande landskapet. |
