| Popis: |
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den kulturpolitiska debatten, våren 2009, konstrueras i dagstidningar. Studien undersöker vilka betydelser man där kämpar om att definiera, och vilka betydelser som är relativt fixerade och oemotsagda. Hur kulturpolitik och begrepp tillhörande debatten motiveras och ges innehåll undersöks, och frågan om vilka sociala konsekvenser det förmodas få ställs. Uppsatsen bygger på en socialkonstruktivistisk ansats. Som teori och metod används det diskursanalytiska angreppssättet diskursteori, med inslag av kritisk diskursanalys samt kulturspecifika teorier hämtade från tidigare forskning. En diskurs kan i korthet förklaras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursanalys handlar om att analysera de genom språket givna mönster som konstruerar vår sociala (om)värld. Empirin behandlar temat kulturpolitisk debatt, mer specifikt behandlas den kulturpolitiska debatt som uppstod i kölvattnet av kulturutredningens betänkande på ny kulturpolitik (2009-02-12). Empirin för uppsatsen hämtas ur Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten samt Aftonbladet. Tidningsartiklarna är publicerade mellan tolfte februari och nittonde maj 2009. I uppsatsens empiriska material identifieras två diskurser som strider mot varandra, vilket indikerar att vi lämnat tiden präglad av en övervägande kulturpolitisk konsensus, där det var fråga om en kulturpolitisk diskurs, till att handla om en kulturpolitisk diskursordning. Diskursordning står här för betydelsen att två eller fler diskurser strävar efter hegemoni inom en social domän (här den kulturpolitiska). Diskursordning innebär alltså ett faktiskt eller aktuellt område för diskursiv kamp (konflikt). De två diskurser som i den kulturpolitiska diskursordningen kan urskiljas får i uppsatsen beteckningen den gamla och den nya diskursen. Den gamla diskursen inbegriper ett vidhållande av och försök till rekonstruktion av 1974 års kulturpolitiskt diskursivt övergripande nivå (modifierad 1996), det vill säga den kvarhåller de motiv som 1974 års kulturpolitik bottnar i, som gällt fram till våren 2009. Den nya diskursen är utmanaren till den kulturpolitiska diskurs som det hittills rått relativ konsensus om. För bildningen av den nya diskursen är den gamla diskursen central, då den nya diskursen primärt skapats utifrån tidsmetaforerna ny och gammal. Den nya diskursen framställer nämligen 1974 års kulturpolitik som ett förlegat (gammalt) alternativ, och står istället bakom kulturutredningens nya förslag på kulturpolitik som ett (post)modernt och anpassat alternativ (därmed det önskvärda alternativet). Den gamla diskursen kallar kulturutredningens nya betänkande för ett ideologiskt perspektivskifte, medan den nya diskursen avfärdar att utredningen skulle vara ideologiskt präglad/färgad, och lika gärna kunde vara utförd av en socialdemokratisk regering. I den nya diskursen artikuleras nya betydelser. Den gamla diskursen menar att mycket av de gamla målen och begreppen är tidlösa och försöker därför återskapa betydelser i den diskursivt övergripande nivån (ideologin vari de kulturpolitiska dokumenten bottnar). De betydelser, vilka diskurserna framför allt kämpar om att fixera är vad som tillskrivs begreppen frihet och kultur, och vilken roll samhället och kulturen har i relation till varandra. Debatt om vad som ska inrymma statens roll i relation till kulturpolitiken är därför centralt, likaså hur kulturpolitikens struktur ska se ut framöver. Den gamla diskursen erkänner och försvarar nuvarande sektoriella politik, medan den nya diskursen vill utveckla kulturpolitiken mot en mer integrerande och gränsöverskridande aspektpolitik - vilket i sin tur artikulerar om kulturpolitikens förbindelselänkar mellan stat, ekonomi/marknad och det civila samhället. Övriga tecken som är särdeles omtvistade i debatten är: ”marknaden”, ”kulturens egenvärde” och ”kvalitetsmålet”. Alla omtvistade tecken i debatten är att förstås utifrån sina ekvivalenskedjor, det vill säga tillsammans med fler tecken, för att möjligt förstå vad det är för ideologier (diskursivt övergripande nivåer) som diskurserna bottnar i. |
