| Popis: |
Andelen äldre växer i takt med befolkningsökningen i världen och i Sverige, åldersgruppen 75-80 år eller äldre är en av de grupper som är överrepresenterade bland de som upplever ensamhet. Samtidigt tyder forskning på att faktorer i den fysiska miljön kan motverka ensamhet, vilket har gjort att ofrivillig ensamhet bland äldre varit av intresse att undersöka ur ett svenskt planeringsperspektiv. Syftet med studien är att identifiera faktorer som är av vikt att beakta inom kommunal planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Detta har undersökts genom kunskap, forskning och teori, samt intervjuer med sakkunniga inom området. Världshälsoorganisationens (WHO:s) dokument åldersvänliga miljöer i europa har särskilt legat till grund för att identifiera sådana faktorer. I studien har en rad faktorer identifierats som kan vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Dessa har formulerats i totalt sex temaområden; bostad, närmiljö och service, stadsrum, grönområden, mobilitet och promenadvänlighet, samt delaktighet. Utifrån dessa temaområden har en matris utformats, vilken har använts som ett analysverktyg i studien, men är också tänkt att kunna bidra med kunskap och exempel inom området. Studien syftar även till att undersöka hur ofrivillig ensamhet bland äldre hanteras inom kommunal planering i en svensk kontext. Detta har studerats utifrån en fallstudie omfattande Göteborgs stad och Uppsala kommun. Då båda kommunerna är medlemmar i WHO:s nätverk åldersvänliga städer och samhällen sedan 2015-2016 har dessa kommuner bedömts vara relevanta att undersöka. Resultatet från empirin, som består av innehållsanalyserade kommunala plandokument i form av översiktsplaner och detaljplaner, samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner, visar att kommunerna i relativt stor utsträckning hanterar faktorer som har identifierats vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, även om kommunerna inte uttalat arbetar utifrån detta perspektiv. Tillfälliga och mer ytliga sociala kontakter i exempelvis närmiljön har visat sig vara av särskild stor vikt för att motverka ensamhet, vilket båda kommunerna möjliggör för i de studerade planhandlingarna genom att exempelvis planera för platser som möjliggör för möten. Barnperspektivet är också något som båda kommunerna lyfter i planhandlingarna, vilket har visat sig även gynna målgruppen äldre i relativt stor utsträckning. Samtidigt finns utvecklingspotential för hur kommuners planeringsarbete i större utsträckning skulle kunna beakta detta perspektiv. Exempelvis att gruppen äldre beskrivs och betraktas som en heterogen grupp som omfattas av olika personer, i olika åldrar, med olika förutsättningar och behov, liksom att lagstiftningen som berör människors hälsa skulle kunna ses över och även inkludera hälsofrämjande faktorer såsom tillgång till grönytor för rekreation. |
