| Přispěvatelé: |
University of Helsinki, Faculty of Arts, Department of Philosophy, History, Culture and Art Studies, Helsingin yliopisto, humanistinen tiedekunta, filosofian, historian, kulttuurin ja taiteiden tutkimuksen laitos, Helsingfors universitet, humanistiska fakulteten, institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning, Konsthistoria, Sjöholm-Skrubbe, Jessica, Konttinen, Riitta, Saarikangas, Kirsi, Lundström, Marie-Sofie |
| Popis: |
This dissertation deals with the Önningeby artists colony in Åland. The colony's heyday occurred during 1886-1892, but operations continued sporadically until 1914. Victor Westerholm (1860-1919) became the colony's promoter. He invited several artists to Åland. The artists' network contributed to the colony that was attended by several Finnish and Swedish artists. After it ceased to be, knowledge of the colony has been forgotten. The artists colony hasn t been the subject of academic research. The purpose is to explain the history of the Önningeby artists colony, why and how it started and why it ended, and to identify what kind of impact the artists' social networks had on the colony. The thesis is an empirical context study, based on correspondence between the artists (mainly that of the inner circle) and the approach is historical descriptive, from the sociological point of view. First, the history of the colony and its activities is reconstructed. Through various sociograms, the complexity of the artists colony s leadership is determined. In addition, the paintings' subjects, painting manner and subject choices are examined. Jacob L. Moreno s Who shall survive? (1953) and Ylva Hasselberg s, Leon Müller s and Niklas Stenlås Åter till historiens nätverk (2002) have offered a theoretical framework and tools for constructing the sociograms. Rubert Brown s Group Processes. Dynamics within and between Groups (1988) has been useful when trying to understand different relationships within the group and the group membership. Griselda Pollock and Janet Wolff have offered critical approaches when discussing the position of women in the colony. Artists Colonies formed an important phenomenon, especially during the latter half of the 1800s, but they have been overlooked in European Art history. The colonies had no common agenda concerning the paintings, but the main principle was the same: the artists gathered at the small, picturesque villages in the countryside, where they could paint and live without society's conventional rules. The colonies were expanded, as a result of the artists networks. This was true, even in the Önningeby artists colony. The thesis shows that the artists colony phenomenon of Önningeby was born and ceased due to the individual artists' social networks. Its existence would not have been possible without a strong promoter and individual artists, whose actions and networks made the colony known in artistic circles. Sociometric analysis shows that the colony s structure was hierarchical and that the leadership was not as clear as previously thought. The leadership was a fragmented structure and could be divided between several people. A majority of colony artists were women, something that differed from the European artists colonies. The women had different roles, both in the colony and in their relationships. This dissertation shows that they had an important role not only in the development of Önningeby art but also in the matter of the colony's leadership. The impact of the Önningeby artists colony cannot be overlooked. The colony introduced a new way of living life as an artist, far away from the strict rules of academies and society. There was an Önningeby identity, but also Önningeby art, whose characteristics are described.The colony functioned as a kind of laboratory for new trends in art, artist life, artistry and leadership. Denna avhandling handlar om Önningeby konstnärskoloni på Åland. Kolonins glanstid inföll 1886 1892, men verksamheten fortsatte sporadiskt fram till 1914. Victor Westerholm (1860 1919) blev kolonins initiativtagare. Han bjöd flera andra konstnärer till Åland. Konstnärernas nätverk bidrog till att kolonin blev välbesökt av flera finländska och svenska konstnärer. Efter dess upphörande har vetskapen om kolonin fallit i glömska och ämnet har inte heller varit föremål för akademisk forskning. Syftet är att dels redogöra för Önningeby konstnärskolonins historia, dess uppkomst och upphörande, dels att kartlägga hurudan inverkan konstnärernas sociala nätverk hade på kolonin. Avhandlingen är en empirisk kontextstudie som bygger på korrespondensen mellan konstnärerna (främst nyckelpersonerna). Angreppssättet är historisk deskriptivt med sociologisk vinkling. Utgångspunkten är att rekonstruera kolonins historia och dess verksamhet. Genom olika sociogram kan komplexiteten i konstnärskolonins ledarskap och aktörskap fastställas. Därtill granskas målningarnas motiv, målningssätt och ämnesval: de målande konstnärernas längtan efter det autentiska är nära förknippat med det sena 1800-talets modernism. Den teoretiska referensramen utgörs av olika teorier om sociala nätverk, om gruppens och ledarskapets utformning, om kvinnans ställning och om turismen. Konstnärskolonierna utgjorde en viktig företeelse, särskilt på den senare hälften av 1800-talet, men de har hamnat i skymundan i den europeiska konsthistorien. Kolonierna hade inget gemensamt program beträffande måleriet men verksamhetens huvudprincip var densamma: konstnärerna samlades till de små, pittoreska orterna på landsbygden där de kunde måla och leva utan samhällets konventionella regler. I många fall behövdes det en etablerad konstnär och hans eller hennes nätverk för att kolonin skulle utvidgas. Detta gällde även Önningeby konstnärskoloni. Avhandlingen visar att konstnärskolonifenomenet i Önningeby föddes och upphörde på grund av de enskilda konstnärernas sociala nätverk. Dess existens skulle inte ha varit möjlig utan en stark initiativtagare och de enskilda konstnärerna, vars agerande och nätverk gjorde kolonin känd i konstnärskretsarna. Den sociometriska analysen visar att kolonins struktur var hierarkisk och att ledarskapet inte var så entydigt som man tidigare trott utan fragmentariskt uppbyggt och kunde fördelas mellan flera personer. Avhandlingen visar också att kvinnorna hade en betydelsefull inverkan på konsten och på ledarskapet. Ett annat viktigt resultat är att kolonin hade en inverkan på det finländska konstfältet, eftersom de verk som målades i kolonin bröt mot det traditionella landskaps- och genremåleriet, både till sitt motiv och målningssätt. Önningeby konstnärskolonins betydelse kan inte förbises. Det uppstod en Önningeby-identitet och en Önningeby-konst med vissa karakteristiska drag. Kolonin introducerade ett nytt sätt att leva konstnärsliv långt borta från akademiernas och samhällets strikta regler. Kolonin fungerade som ett slags laboratorium för de nya trenderna inom konsten, konstnärslivet, konstnärskapet och ledarskapet. |
