| Popis: |
Sedan 2012 genomförs en systematisk övervakning av vårrastande svanar, gäss och tranor i Norrlands kustland mellan Robertsfors och Råneå. Övervakningsprogrammet är ett samarbete mellan Trafikverket Region Nord, Länsstyrelsen i Norrbotten och Sveriges Lantbruksuniversitet. Datainsamling sker varannan dag under rastperioden genom att under dagtid spana av fasta delområden (främst jordbruksmark). I denna rapport redovisas (a) utvecklingen av verksamheten under perioden 2012-2021, (b) preliminära resultat och (c) tankar kring övervakningsprogrammets framtid. Av de fem primära arterna (sångsvan, sädgås, grågås, kanadagås och trana) räknades total 255270 individer under sammanlagt 252 inventeringsrundor; 60.688 sångsvanar, 83.301 sädgäss, 41.067 grågäss, 10.274 kanadagäss och 59.940 tranor. Flest storfåglar räknades inom undersökningsområdet Luleå och Skellefteå Norra men även kring Lövånger förekom betydande mängder. Undersökningsområdet just söder om Skellefteå huserade däremot relativt få individer. En analys av toppnoteringarna visade att dessa inträffar vid olika tillfällen från år till år och mellan arterna. Det är därför viktigt att kunna anpassa insatserna till varje års förutsättningar och de arter som prioriteras. En fulltäckande övervakning av samtliga arter storfåglar över hela studieområdet skulle kräva mera resurser än hittills varit tillgängliga. Detta gäller speciellt om resultat från simultanräkningar anses vara viktiga. Analyser av fåglarnas fördelning över studieområdet visade, inte oväntat, att antalen varierade markant mellan lokaler, från storskalig till småskalig. Fördelningen varierade dock stort mellan åren och mellan arterna. Därför finns inte en eller ett fåtal lokaler som kan pekas ut som permanent hotspot. Detta tyder också på att fåglarna utnyttjar Norrlands kustland på ett flexibelt sätt medan de anpassar sig till rådande omständigheter. Sex år med räkningar över en tio-års period är ännu så länge en blygsam serie för ett övervakningsprogram av flyttfåglar. För sädgäss inom Luleå och Skellefteå Norra visade antalen ingen tydlig trend, främst på grund av stora skillnader mellan åren. Variationen för de viktigaste lokalerna var också stor mellan åren och mellan räknetillfällena inom ett och samma år. Motsvarande förekomst av grågås visade däremot en tydligt ökande trend. Antalen fördubblades nästan under perioden. Övervakninsprogrammet kan således detektera stora förändringar men för att påvisa smärre förändringar eller svängningar skulle programmet behöva stagas upp ytterliga, vilket skulle kräva ökade resurser. Programmet styrka ligger dock främst i att alla räkningar görs och bokförs för en stor mängd mindre delområden separat. När dessa (individuellt eller i kluster) blir aktuella för eventuella exploateringsutredningar utgör de insamlade bakgrundsdata, tillsammans med motsvarande data från andra delområden som referens, ett utomordentligt underlag för planering och utvärdering. För denna framtidsnytta är det dock avgörande att övervakningsprogrammet är hållbart över tiden. Detta gäller inte minst de inventerarna som bär upp verksamheten. Med tanke på den aktuella samhällsutvecklingen i Norra Norrlands kustland är solida data viktigare än kanske någonsin tidigare. |
