| Popis: |
Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kalmar län främst finansieras av Kalmar läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Lufthalterna av kvävedioxid har sedan 1999 minskat med 32 % vid både Rockneby och Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1999–2019: -51%). Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,7 och 6,7 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds i nästan hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 46 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve vid Rockneby minskade mellan 2001/02 och 2020/21 med 33 %. Däremot minskade inte kvävenedfallet med nederbörden vid Rockneby, vilket tyder på att torrdepositionen i Kalmar län alltjämt har stor betydelse. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige. Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt Lufthalterna av svaveldioxid har sedan 1999 minskat med 58 % vid Rockneby och 72 % vid Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1999–2019: -91 %). En trolig orsak är att svaveldioxidhalterna i länet påverkas av utsläpp från fartygstrafiken på Östersjön. I mitten av 1990-talet uppmättes svavelnedfall vid Ottenby på över 10 kg per hektar, medan svavelnedfallet under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,6 kg per hektar (Rockneby) och 1,2 kg per hektar (Ottenby). Svavelnedfallet har sedan 2000/01 minskat med 83–86 % i länet, viket är i nivå med Europas emissionsminskningar (2001–2019: -88 %). Historiskt sett har svavelbelastningen i Kalmar län under lång tid varit hög, vilket gett stor försurningspåverkan i skogsmiljön. Markvattenkemin i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och det är fortfarande försurat. Under 2021 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid länets provytor mellan -0,2 mekv/l (Ottenby) och 0.2 mekv/l (Risebo). För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå. Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,7 och 6,7 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds i nästan hela länet under 2020/21. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året generellt låga. I mitten av 1990-talet uppmättes svavelnedfall vid Ottenby på över 10 kg per hektar, medan svavelnedfallet under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,6 kg per hektar och 1,2 kg per hektar. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför att markvattenkemin i länet visar på bestående försurningsproblem i länets mellersta och södra delar. |
