| Popis: |
I den här rapporten presenteras resultat och slutsatser från forskningsprojektet ”Vägar till mångfunktionella landskap: en pilotmodell i Jämtlandsfjällen” (Negotiating pathways to multifunctional landscapes – a pilot model in the Jämtland Mountains), finansierat av Naturvårdsverket tillsammans med Riksantikvarieämbetet inom ramen för forskningssatsningen ”Storslagen Fjällmiljö” (www.storslagnafjall.se). Som projektets titel antyder så är olika vägval, förhandlingar och diskussioner om hur landskapet kan brukas av många intressenter centralt. Projektets specifika syfte har varit att analysera i) bevarande och skydd i ett mångfunktionellt landskap, ii) historisk och nutida användning av fjälleder, och iii) leder i förvaltningen och finansiering av leder. Förhoppningen är att forskningen kan utgöra underlag för diskussion och dialog som kan leda fram till beslut som bidrar till att minska intressemotsättningar mellan fjällens olika aktörer och därmed bidra till en mer hållbar utveckling för alla i fjällandskapet. Södra Jämtlandsfjällen används av flera olika grupper med olika intressen och olika förväntningar, uppfattningar och värderingar om landskapet och dess användning. Det finns stora utmaningar i att hantera och balansera ett komplext mångfunktionellt landskap med många värden, intressen och behov (natur- och kulturmiljövård, skyddade områden, lokal användning, rennäring, friluftsliv och turism). Delar av den problematik som vi studerat har sina orsaker i att olika människor både beskriver och använder landskapet på vitt skilda sätt. Resultat visar att personer företrädesvis inom myndigheter och inom turismnäringen beskriver fjällen som ett av människan i det närmaste orört område eller som vildmark trots att landskapet nyttjas av olika intressegrupper. Personer som bor och verkar i området regelbundet betonar generellt sett mer området som ett vardagslandskap och arbetslandskap, vilket inte hindrar att de sätter ett stort värde på dess skönhet och mångfald. Mångbrukandet av landskapet i södra Jämtlandsfjällen liksom de många idéerna om vad landskapet är och ska vara, kopplar också till frågor kring bevarande och skydd. Studieområdet har varit föremål för diskussioner om en nationalpark som skyddsform och i den pågående nationalparksprocessen inkluderas även ett deluppdrag för länsstyrelsen att genomföra en ledutredning. Det är vår förhoppning att resultat från forskningen om bevarande och skydd i ett mångfunktionellt landskap kommer till användning i den pågående nationalparksprocessen. Vår forskning visar att det finns stora utmaningar i de frågor som rör skyddade områden och i synnerhet en nationalpark. Till exempel att själva syftet med den föreslagna nationalparken upplevs som otydligt och motsägande. En del i problematiken kopplar till Miljöbalkens skrivningar om hur exempelvis ”natur” kan tolkas. För många aktörer finns osäkerhet kring en nationalparks konsekvenser för privatliv och företagande samt en oro för att turismen ökar, vilket kan orsaka mer markslitage, nedskräpning och störning på djur och renskötsel. Tydliga resultat i forskningen är att bristfällig information från ansvariga myndigheter skapar förvirring och misstänksamhet. Många aktörer anser att en nationalpark måste vara starkt kopplad till lokal utveckling, samt att utformning av gränser, regelverk, skötsel och förvaltning måste ske i öppen och transparent dialog med olika parter. Ytterligare ett viktigt resultat är en önskan om lokal representation i beslut och förvaltning, men att det kan vara svårt att se vem som bäst ska representera ”det lokala”. Konkreta slutsatser och förslag handlar om olika aktörers (myndigheter och lokala grupper) vilja till att diskutera uppfattningar, relationer och användning av landskapet samt kompromisser som hör till det. Det kan vara att man i förhandlingar (diskussioner) mellan myndigheter, organisationer, rennäring och andra lokala intressen tar hjälp av en oberoende medlare (facilitator) och att i framtiden se över möjligheten till att pröva en mer modern form av nationalpark som skulle vara anpassad till förhållandena i det specifika området. I södra Jämtlandsfjällen förekommer spänningar, misstro och intressekonflikter bland annat på grund av osäkerhet om vad olika begrepp betyder för olika aktörsgrupper och olika individer. Vad betyder egentligen bevarande, lokal utveckling, natur och nationalpark eller naturvård, lokal kultur, allemansrätt och naturvärden? Hur vi definierar och förstår olika begrepp påverkar användning, planering och förvaltning av ett landskap. När det finns en osäkerhet kring vad ett visst begrepp står för så försämrar det också kommunikation och konstruktiv dialog. Vår forskning visar att när man förstår mer om vilka skillnader som finns, och bakgrunden till olika skillnader, så ökar möjligheten till större samsyn vilket i sin tur gynnar möjligheten att hitta konstruktiva lösningar. Detta behöver inte innebära att alla håller med om vad som är bästa lösningen i ett specifikt fall, men att alla förstår att olika intressegrupper och personer tycker olika. I studieområdet har ett ökat besökstryck lett till problem, utmaningar och möjligheter. Enkätresultat från besökare och aktörer visar att förändrad markanvändning och förändringar i till exempel aktiviteter för rekreation och turism bidragit till konflikter kring leder. Många belyser att intressemotsättningarna handlar om markslitage, slitna leder, feldragna leder, trängd renskötsel och störningar på djur. Resultaten visar att lederna är viktiga för besökare och andra aktörer. Framförallt handlar det om att leder underlättar tillgängligheten. Generellt sett används lederna mycket och det är viktigt att markerade leder finns för dagens svenska och internationella besökare. Leder är också viktiga för att styra och koncentrera var i landskapet människor rör sig. Viktiga slutsatser av forskningen är att frågor kring skötsel och markeringar är prioriterade områden, men att det finns ett behov att se över finansiering och ansvarsfördelning där större hänsyn bör tas till lokala intressen och att samarbete med Norge skulle vara givande. Ledsystemet så som det ser ut i dag är resultatet av flera lager av historia, från samer, turister, forskare, pilgrimer, karoliner, jägare, fiskare, skogsarbetare, konditionsidrottare och andra. I dag har lederna genomgått en process där användandet har ökat som följd av att fler människor rör sig på fjället. Det historiska sambrukandet av stigar och leder var småskaligt, vilket var en viktig orsak till den relativa frånvaron av öppna konflikter. Enstaka vandrare störde exempelvis inte renarna i området, men ett ökat antal besökare och förlängda säsonger i besöksnäringen innebär att risken för konflikter ökar. Genom att besökstrycket blivit större på de mest populära lederna och att flera nya aktiviteter tillkommit framkom det bland vissa aktörer ett önskemål om att olika användargrupper bör ha ”sina” leder för att undvika konflikter. Sverige har ett stort antal leder som används för friluftsliv och naturturism, inte minst i fjällen. Olika utredningar har på senare tid visat att kostnaderna för att underhålla och upprusta många av lederna till en acceptabel nivå överstiger tillgängliga resurser. Det är vanligt att leder etableras med hjälp av tillfälliga projektmedel, men det skapar ofta en svår ekonomisk situation för den långsiktiga förvaltningen. I grunden finns det tre olika sätt att finansiera leder – genom skatter (alla ”betalar”), genom avgifter (användarna ”betalar”) eller i form av ideellt engagemang (de engagerade ”betalar” i form av tid och arbete). Många leder finansieras idag gemensamt av samhället genom skatter – något som har stort stöd bland Sveriges befolkning. Leder för speciella aktiviteter (till exempel snöskoter, cykling, skidåkning) kan däremot lämpa sig för finansiering genom avgifter så länge det inte inkräktar på Allemansrätten. Slutsatser från vår forskning visar att leder av mer allemansrättslig karaktär bör finansieras genom skatter medan leder som tillgodoser efterfrågan hos mer specifika grupper bör avgiftsbeläggas. I den utsträckning leder för olika friluftsaktiviteter bidrar till människors välbefinnande, fysiska och psykiska hälsa, lärande samt säkerhetsaspekter finns goda motiv för offentliga åtaganden. Ökad naturturism, ett förändrat friluftsliv med fler och nya fritidsaktiviteter och ökad motorisering innebär emellertid ändrade förutsättningar för finansieringsfrågan. Mer flexibla finansieringssystem som anpassas efter årstid eller målgrupp kan då vara en lösning. Avslutningsvis, grupper som har känt sig förbisedda, även i tidigare generationer, är fortfarande påverkade av detta. Tillit eller brist på tillit mellan myndigheter, organisationer och övriga grupper - även sådana som finns på andra platser i landet - påverkar hur människor reagerar på olika förslag kring till exempel naturvård, turismutveckling och rennäring. Spänningar över tid och rum är något man måste ta mycket mer hänsyn till om man vill nå framgång i förändringsprocesser. Det är tydligt att interaktion, möten och nätverk för information och dialog mellan lokala, regionala och nationella aktörer är särskilt viktigt när det gäller komplexa frågor och komplexa områden. Under forskningsarbetet har det varit tydligt att mötesplattformen Fjällforum och de workshops som forskningen genomfört betytt mycket för att öka förståelsen för olika perspektiv som representeras bland olika intressegrupper. Tillit, förtroende och respekt för olika aktörers intressen är grunden för samverkan. |
