| Popis: |
Studiens syfte var att, genom identifikationen av rådande diskurser, ta reda på vilka eventuella regler som kunde tänkas styra personalens bemötande av placerade unga på ett svenskt hem för vård och boende (HVB). Med en diskursanalytisk ansats, inspirerad av Foucault, granskade vi därför hur det sociala arbetet med barn och unga omnämns i statliga direktiv för socialvård, tillika i personalens utsagor vid så kallade överrapporteringar (mellan arbetsskiften). Vi tog även del av verksamhetens organisationsbeskrivning, samt försåg oss med omfattande vetenskapliga referenser inom svensk välfärdsforskning. Mot bakgrund av detta fann vi fyra diskursiva praktiker: Myndighet, allmänhet, verksamhet och vetenskap. Vilka var för sig och tillsammans kunde ses forma, vidmakthålla, reproducera och i vissa fall förändra den svenska barnavårdsdiskursen. Diskursen definierades som utsagor vilka bedöms vara erkända sanningar gällande barn och ungas behov, och som i en viss tid skapar en viss typ av påståenden som därmed utesluter andra. Utifrån denna definition kunde vi förstå den komplexitet som omgärdar de normativa uppfattningarna om vad som är den unges bästa. Personalens bemötande av de placerade unga kunde således förklaras mot bakgrund av vem som anser sig ha tolkningsföreträde, samt av de samhälleliga normer som utgör definitionen av barnets bästa och därigenom barnavårdsdiskursen. |
