| Popis: |
Den svenska fattigvårdens, socialvårdens och socialtjänstens ”värdehistoria” handlar om hur mellanmänskliga värden, med religiösa och existentiella dimensioner, har använts för att bygga upp, förvalta och utveckla offentliga lösningar. Etiska frågor har berörts på olika nivåer. Officiella texter om fattigvården, socialvården och socialtjänsten har främst avsett värden på samhällsnivån och medborgarnivån. Den professionella nivån har sällan berörts direkt. Sammantaget har socialtjänstens människosyn byggt på värden som gäller den enskildes individualitet, möjligheter och behov med ett starkt underliggande fokus på individuellt oberoende. I dag finns det dock tecken på skillnader i värden mellan olika grupper, såsom rättigheter för barn och människor med funktionsnedsättningar och en mer traditionellt etisk värdegrund för äldreomsorgen. Trots att värdefrågor varit grundläggande och ofrånkomliga i officiella texter om fattigvård, socialvård och socialtjänst, är det ovanligt att analyser, reflektioner och ställningstaganden i lagarnas förarbeten direkt beskrivs som etiska. Det gäller både i äldre tid och under de senaste decennierna. En gemenskapsmoral med rötter i akademisk filosofi har dock varit viktig för utformningen av de övergripande målen i socialtjänstlagens, SoLs, portalparagraf. I socialtjänstens samlade värdeuppsättning förenas en outtalad konsekvensetik med drag av en kvalitativ utilitarism och spår av en äldre pliktetik. Det finns en risk för att etik används på ett mer retoriskt än analytiskt sätt i förarbeten. Det vilar därför ett stort ansvar på statens företrädare att visa omsorg om de värden som genom lagar, förarbeten och andra texter förs vidare mellan olika nivåer inom socialtjänstområdet. |
