| Popis: |
Språket inom matematiken har en central roll då två av de fem matematiska förmågorna i lågstadiet syftar till att eleverna ska använda sitt språk. Därför krävs det att eleverna redan i de lägre årskurserna får möjligheter att träna på att kommunicera. Under verksamhetsförlagda tillfällen har vi uppmärksammat att elever haft svårt att sätta ord på sina matematiska lösningar när de arbetat i ett läromedel. Vi har därför valt att göra en innehållsanalys som syftar att synliggöra om och hur läromedel kan vara en resurs i en matematikundervisning som stödjer elevers kommunikationsförmåga. En metodkombination av två läromedel och två analysscheman har använts för att undersöka kommunikationsförmågans utformning. Studiens resultat vittnar om att kommunikationsförmågan framställs med 15% i båda läromedlen. Kommunikationsförmågan framträder ofta i samband med någon annan förmåga, företrädesvis metodförmågan. I dessa uppgifter är att kommunicera med matematik den mest framträdande aspekten av matematisk kommunikation. Det visar sig genom att eleverna ska växla mellan representationsformer. Att kommunicera om matematik får därmed en underordnad roll. Sammanfattningsvis kan vi säga att båda läromedlen i grunden visar samma potential att utveckla elevers möjlighet att utveckla kommunikationsförmågan men beroende på hur lärarhandledningen utnyttjas kan potentialen påverkas. Därtill fann vi att samtliga kritiska aspekter (växla mellan representationsformer, argumentera för lösning, utforskande uppgifter, diskutera samt föra dialog, interaktion med andra och uppgifter i relation till omvärlden), vilka kan anses stödja elevers utveckling av kommunikationsförmåga, fanns representerade i olika grad. |
