| Popis: |
Den svenska föreningsidrotten omfattar tusentals barn. Dessa barn tillbringar en stor del av sin fritid med att lära sig en viss sport under tränares överinseende. Idrott är också en arena där könsrelaterade normer formuleras, manifesteras och reproduceras. Syftet med denna artikel är att analysera könsrelaterade normer i två idrottsföreningar för flickor mellan nio och tolv år gamla: en traditionellt manlig sport, ishockey, och en traditionellt kvinnlig, gymnastik. Det empiriska materialet bygger på observationer av träningar och intervjuer med tränare och föreningsaktiva. De huvudsakliga resultaten är, förutom den uppenbara könsskillnaden i barnens idrottspreferenser, att könsrelaterade normer uttrycks på tre huvudsakliga sätt: genom (i) attribut och i framträdanden, såsom kläder och färger, genom (ii) en könshierarki i ledarens talspråk, och genom (iii) könsbaserade förväntningar. I de studerade idrottsföreningarna var maskulint genus normen. Sport is a popular national movement in Sweden, involving tens of thousands of children and their coaches. These children spend much of their leisure time learning a specific sport under the supervision of a coach. Sport is also an arena where gender-related norms are formed, reformulated and manifested. The aim of this article is to explicate gender-related norms in two sports associations for girls between nine and twelve years old: one traditionally male sport, ice hockey, and one traditionally female, gymnastics. The empirical data is based on observations of training sessions and interviews with coaches and board members. Our main findings are, besides the obvious gender difference in the children’s sporting preferences, that gender-related norms are expressed in three principal ways: through (i) attribute appearances, such as clothing and colors, through (ii) a gender hierarchy in the leader’s spoken language, and through (iii) gender-based expectations. In both sports associations studied, the male was the norm. |
