| Popis: |
BEAUTY/SCHÖNHEIT/SKÖNHET Hörsalen, Kulturhuset i Stockholm den 4 – 7 dec 2014Hur sjunger dansen, hur dansar musiken, hur uppstår en kontrapunkt mellan ton och rörelse? I Beauty/Schönheit/Skönhet utforskar koreografen och projektledaren Susanne Jaresand och tonsättaren Sven-David Sandström tillsammans med sexton dansare, en stråkkvartett och KammarensembleN med violinsolisten Anna Lindal , hur lyssnandet förenar dans och musik.Kan beröringspunkter uppstå mellan koreografisk och musikalisk komposition i en lyssnande hållning, punkter där möten mellan konstarterna blir synliga och hörbara?Ett sätt att lyfta fram den lyssnande hållningen – inte bara enkelriktad med koreografen som lyssnar till ett färdigt stycke – har varit att låta Sven-David Sandström göra en tonsättning som utgår från en dans koreograferad i tystnad.I stråkkvartetten Fragmente–Stille, An Diotima av Luigi Nono ger den lyssnande tystnaden i de många fermaten en möjlighet för lyssnaren att upptäcka, avtäcka sig själv. Av alla aspekter på språket är lyssna således den enda som är förhållandevis okänd och osynlig, outforskad och outvecklad, oreflekterad och oproblematiserad. Därför är den också hittills en anmärkningsvärt outnyttjad resurs i såväl klassrummet som samhällslivet. Det fanns en tid då människan var icke-verbal, då människan inte kunde tala med ord när hon kommunicerade. Läsa och skriva lärde hon sig långt senare. Men det har aldrig funnits en tid då människan inte kunnat se och lyssna. På så sätt är lyssnandet i någon bemärkelse ursprungligt.Luigi Nono lät differentieringen av ljudmaterialet bli märkbar för lyssnaren genom förlängning av ljud och användandet av tystnader. Lyssnaren är inte överhopad med information, utan har möjlighet att reflektera över varje ljud eller konstellation av ljud. Tystnaden kan uppmana lyssnaren att upptäcka sig själv . Det är uppfattningen om dess återspegling i vårt inre, i tystnad rum och minne, reflektion, självinsikt som öppnas upp av elementet fermat. Känslan av långsamma sönderfall genom smärtsam tvekan. Lyssnandet bjuder in lyssnaren att återupptäcka sig själv. För att återupptäcka sina egna mekanismer, system. i stället för att höra tystnaden, i stället för att höra de andra, hoppas man ofta att höra sig själv. Det är mycket svårt att lyssna på musik. Det är en sällsynt företeelse i dag. Kanske man kan ändra de ritualer i ett försöka att återuppväcka örat , ögat , mänskligt tänkande, den mest utsatta inåtvändheten. Detta är vad som är väsentligt.Undersökningen av de båda verken är möjlig endast på fragmentariska sätt; det är något som alltid saknas, något väsentligt verkar försvinna om och om igen, i varje nivå av observation och reflektion. De paradoxala försöken att ge upplevelsen av det outsägliga en exakt form. Alternativet att förstå Hölderlincitaten är mer som ett sammanhang än som en text. Genom att ansluta sin stråkkvartett till bilden av den fragmenterade, gåtfulla poesin av Hölderlin - genom titeln (an Dietima) och genom den mystiska existensen av de tysta citaten i notbilden - skapas en suggestiv inter-estetisk konstellation.Nonos användning av tysta Hölderlin citat i kvartetten, kan förstås som en fortsättning på ett förhållningssätt till texter och utommusikaliska betydelser som kännetecknar Nonos verk i alla hans perioder. Hans primära fokus var inte att förmedla en text, utan om att skapa ett engagerat humant sammanhang för sina verk.För att citera Paul Griffiths :" Den politiska viljan i Fragmente - Stille, an Diotima är lika viktig och verklig som det var i de revolutionära fresker från ett decennium innan. Men sättet har ändrats från retorik till tystnad, från övertalning till lyssnande. Lyssnandet var för Nono i sitt senaste decennium en politisk handling – ett lyssnande som skulle söka efter den andra , och inte bara vara ekon av jaget . "Projektet ”Lyssna till lysnandet, kontrapunktiken i dans och musik i en lyssnande hållning” syftar till att hitta strukturer där koreografisk och musikalisk komposition samt improvisation synliggörs i relation till varandra i en lyssnande hållning där de båda konstarterna har de musikaliska elementen som utgångspunkt och gemensam nämnare. Därigenom avses att belysa en komplexitet i lyssnandet i en konstnärlig process utgående från både dansen och musiken samt mötet däremelllan. Projektet baseras på frågor om likheter och skillnader mellan dansens och musikens gestik och den hörbara musiken och den fysiskt hörbara dansen. Projektet refererar till en fenomenologisk diskurs inom filosofin kring hörsinnet, som bl.a. framhäver lyssnandets estetiska och sociala implikationer. Det övergripande syftet är att följa en konstnärlig process där dans, koreograferad och improviserad och musik, komponerad och improviserad, formar en konstnärlig helhet som manifesteras i föreställningar. Dessa ska generera sitt stoff ur jämförande studier av de båda konstarternas egenskaper på samtliga parameternivåer som t.ex. volym, rörelsestorlek, densitet, muskeltonus eller klangfärg, rörelsekaraktär. På så sätt ersätta danskonstens traditionella tonvikt på det visuellt kroppsliga med en poetik som är informerad av auditiv gestiska flöden. I motsats till hur blicken relaterar världen med objektifierande och klassificerande distans är hörseln intiktad mot närhet och processuell öppenhet. Lyssnandet är som ett grundfenomen i mänskliga relationer. Forskningsprogrammets övergripande idé är att man med erfarenhet i koreograferad dans kan komma åt ett fysiskt lyssnande som återför musiken till en kroppslig erfarenhet. Undersöka, problematisera, synliggöra samt utveckla de olika rollerna - processerna som dansare, koreograf, musiker, dirigent samt de visuella sceniska konstnärerna genomgår i projektet.Föreställningen är resultatet av ett interdisciplinärt konstnärligt forskningsprojekt, med stöd av Vetenskapsrådet, där de konstnärliga uttrycken dans och musik har utforskats i det som förenar dem, lyssnandet. År 2009 utgick planeringsbidrag från Vetenskapsrådet för projektet och år 2013 utföll den omarbetade ansökan till fullt bidrag på 2,5 milj kr. Jag har sedan min första produktion år 1982 utvecklat möten mellan dans, teater och musik med lyssnandet som gemensam nämnare. All verksamhet såsom kurser/utbildningar partnerskap och andra satsningar som finns kopplat till denna verksamhet har utgått från begreppet lyssnandet. Det konstnärliga utvecklingsarbetet bygger dels på min samlade erfarenhet och kunskap inom scenkonstområdet, dels det arbete jag gjort de senaste trettio åren kring möten mellan scenkonst, lärandet och det lyssnande tänkandet. Validerad; 2015; Nivå 1; Bibliografisk uppgift: BEAUTY/SCHÖNHEIT/SKÖNHET Hörsalen, Kulturhuset i Stockhom den 4 – 7 dec 2014 Hur sjunger dansen, hur dansar musiken, hur uppstår en kontrapunkt mellan ton och rörelse? I Beauty/Schönheit/Skönhet utforskar koreografen och projektledaren Susanne Jaresand och tonsättaren Sven-David Sandström tillsammans med sexton dansare, en stråkkvartett och Kammarensemblen med violinsolisten Anna Lindal , hur lyssnandet förenar dans och musik. Kan beröringspunkter uppstå mellan koreografisk och musikalisk komposition i en lyssnande hållning, punkter där möten mellan konstarterna blir synliga och hörbara? Ett sätt att lyfta fram den lyssnande hållningen – inte bara enkelriktad med koreografen som lyssnar till ett färdigt stycke – har varit att låta Sven-David Sandström göra en tonsättning som utgår från en dans koreograferad i tystnad. I stråkkvartetten Fragmente–Stille, An Diotima av Luigi Nono ger den lyssnande tystnaden i de många fermaten en möjlighet för lyssnaren att upptäcka, avtäcka sig själv. " Den politiska viljan i Fragmente - Stille, an Diotima är lika viktig och verklig som det var i de revolutionära fresker från ett decennium innan. Men sättet har ändrats från retorik till tystnad, från övertalning till lyssnande. Lyssnandet var för Nono i sitt senaste decennium en politisk handling – ett lyssnande som skulle söka efter den andra , och inte bara vara ekon av jaget . " (Paul Griffiths) Föreställningen är resultatet av ett interdisciplinärt konstnärligt forskningsprojekt, med stöd av Vetenskapsrådet om 2,5 milj, där de konstnärliga uttrycken dans och musik har utforskats i det som förenar dem, lyssnandet. PRODUKTION Koreografi Susanne Jaresand Scenrum och ljus Ellen Ruge, Petter Hellsing Kostym Åsa Jonsson, Susanne Josephson Musik Sven-David Sandström, Luigi Nono Dirigent Staffan Larson Repetitör Malin Astner Forskare Maria Calissendorff, Susanne Jaresand, Erik Wallrup MEDVERKANDE PÅ SCENEN Triodansare Oskar Landström, Erik Nyberg och Henrietta Wallberg - Studerande vid Dans- och Cirkushögskolan Moa Bobäck, Thea Burlin, Isabell Johansson och Matilda Olofsson - Elever vid Kgl Svenska Balettskolan Adam Seid Tahir, Emelie Söderström, Irma Besirevic, Maria Bjørvand, Kahrin Ekholm, Olivia Hansson, Michelle Persson, Sofia Sangregorio och Madeleine Tell - Musiker KammarensembleN - solist Anna Lindal violin Jan Stigmer, Shahar Rosenthal – violin, Ylvali Zilliacus – viola, Anna wallgren – cello, Bård Ericson – kontrabas, Sara Mölle – oboe, Peter Fridholm – flöjt, Martin Krafft – fagott, Kristian Möller – klarinett, Filip Draglund – trumpet, Sören Hermansson – horn, Ivo Nilsson – trombone, Niklas Brommare, Jonny axelsson – slagverk, Anders Kilström – piano, Laura Stephenson/Lisa Viguier – harpa, Jörgen Pettersson - saxofon Stråkkvartett Jeffrey Lee violin, Eva Lindal violin, Jonas Lindgård viola, Chrichan Larson cello ---------- Susanne Jaresand är professor i rytmik och rörelse och verksam som koreograf. Vid närmare femtio koreografier har hon även engagerats för ett stort antal uppsättningar på Stockholms främsta scener inom teater och opera. Hon var huvudansvarig för divertissementet under Nobelmiddagen år 2000. Susanne stod för regi och koreografi för Kristinas Resa, SVT och turné genom Europa med slutmål Rom i samarbete med sopranen Susanne Rydén. Hon har koreograferat tre förställningar på Norrlandsoperan med musik av A. Pettersson, I. Lidholm och senast Violinkonsert av Unsuk Chin med Anna Lindal som solist tolkat av nio dansare. Sven-David Sandström är en av Sveriges främsta tonsättare och har under flera decennier präglat det samtida svenska musiklivet. Hans verklista, som räknar drygt 300 kompositioner, rymmer en rm bredd: alltifrån storslagna operor och oratorier till intim körlyrik och mmarmusik. Sven-David samarbetade nära med koreografen Per Jonsson med åtta originella balettpartitur som resultat. Med sin osannolika kombination av kreativitet och hantverksskicklighet, rastlösa nyfikenhet och grundmurade formsäkerhet växlar Sandström till synes obekymrat mellan sofistikerade orkesterpartitur, musikalmelodier och kyrkomusik. Anna Lindal är violinist och framträder regelbundet som solist, som kammarmusiker, i olika grupper för fri improvisation och experimentell teater. Samarbetar med ett stort antal samtida tonsättare och har fått många nya verk tillägnade sig. Medlem i ensemblerna Lipparella, Makadam, Skogen, JAAS, Klas Nevrin ensemble med flera. Under 2014/15 turnerar hon i olika projekt såsom: "Sequenza Show" med Luciano Berios Sequenzor, operan "Lohengrin" av Salvatore Sciarrino, Makadam+Ann Rosén, "Primus motor" med performance- gruppen Rigmor Mortis. Uruppförde även en dubbelkonsert för två violiner tillsammans med Eva Lindal och SNYKO av Pär Frid under Sound of Stockholm i november 2014. Senaste samarbetet med Susanne Jaresand var med Violinkosert av Unsuk Chin, 2009. KammarensembleN (KeN) bildades 1984 i Stockholm. Ensemblen spelar samtida musik och utgörs av virtuosa instrumentalister från Sveriges symfoni- och kammarorkestrar. I samarbete med regissörer, ljussättare och videokonstnärer har KammarensembleN get uppmärksammade konsertserier i Stockholm och framträtt vid internationella festivaler. Många av musikerna har tidigare haft samarbeten med koreografen Susanne Jaresand. Oskar Landström, dansare, född 1990, utbildade sig på Kgl Sv. Balettskolans moderna inriktning på gymmasiet mellan åren 2006-2009. Därefter jobbade han i Unga Danskompaniet under ledning av Marie Brolin-Tani, koreografer som Virpi Pahkinen, Tim Rushton samt Marie Brolin-Tani. I de nästföljande fyra åren arbetade han med Virpi Pahkinen och Björn Säftsen. Under de verkamma åren har han också jobbat med koreografer som Lotta Melin och Gunilla Heilborn. Detta är Oskars första produktion med Susanne Jaresand efter att ha gjort hennes verk Sparagmos under andra året på gymnasiet. Erik Nyberg, dansare, är uppvuxen i Stockholm. Han är utbildad vid Kgl Sv. Balettskolans moderna dansprogram. Efter examen 2009 gick Erik med i Marie Brolin-Tani danskompani i Malmö. Ett år senare jobbade Erik med Danske Dans Teater fram till sommaren 2014. Erik gjorde en stor internationell turné i Europa, Asien och USA. Han dansade i verk av Tim Rushton, Itzik Galili, Wang Juan Juan, Andre Mesquita, Kim Brandstrup bland andra. Erik har senast varit i London och arbetat med John Ross Dance. Henrietta Wallberg, dansare, rör sig mellan dans, skådespeleri och sång och har efter examen vid Kgl Sv. Balettskolan 2009 jobbat med vitt skilda koreografer och regissörer i Sverige och Danmark som Lotta Melin, Charlotte Engelkes, Mari Brolin-Tani, Leif stinnerbom, Virpi Pahkinen med flera. Beauty/Schönheit/Skönhet är Henriettas tredje samarbete med Susanne Jaresand. Studenter från ämneslärarutbildningen på Dans- och Cirkushögskolan deltar i projektet som en del av ett konstnärligt självständigt arbete på avancerad nivå inom sin utbildning. Yrkesdansarutbildningen på Kungliga Svenska Balettskolan omfattar ett 3-årigt gymnasieprogram och delar av utbildningen är yrkespraktik förlagd till en arbetsplats, APL. Genom detta projekt ges eleverna möjlighet att utveckla yrkeskunskaper och en yrkesidentitet och bli en del av ett scenkonstnärligt arbete som även är konstnärlig forskning. Luigi Nono lät differentieringen av ljudmaterialet bli märkbar för lyssnaren genom förlängning av ljud och användandet av tystnader. Lyssnaren är inte överhopad med information, utan har möjlighet att reflektera över varje ljud eller konstellation av ljud . Tystnaden kan uppmana lyssnaren att upptäcka sig själv . Det är uppfattningen om dess återspegling i vårt inre, i tystnad rum och minne, reflektion, självinsikt som öppnas upp av elementet FERMAT . Känslan av långsamma sönderfall genom smärtsam tvekan. Lyssnandet bjuder in lyssnaren att återupptäcka sig själv. För att återupptäcka sina egna mekanismer, system. Det är mycket svårt att lyssna på musik. Det är en sällsynt företeelse i dag. Kanske man kan ändra de ritualer i ett försöka att återuppväcka örat, ögat, mänskligt tänkande, den mest utsatta inåtvändheten. Nonos användning av tysta Hölderlincitat i kvartetten, kan förstås som en fortsättning på ett förhållningssätt till texter och utommusikaliska betydelser som kännetecknar Nonos verk i alla hans perioder. Hans primära fokus var inte att förmedla en text, utan om att skapa ett engagerat humant sammanhang för sina verk.; 20151130 (susjar) |
