| Popis: |
Antagandet av en nationell godstransportstrategi 2018 innebär att Sverige strävar efter att ”främja en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart”. Ett delmål är att minska negativ miljöpåverkan från godstransporter. Men, om en överflyttning av gods från väg till sjöfart innebär ökat antal fartyg, eller ökad tillryggalagd distans med fartyg, innebär överflyttningen en ökad belastning på havsmiljön. Här föreligger därför en målkonflikt mellan transportpolitiska mål och flera miljömål. Tillståndet i havsmiljön runt Sveriges kuster uppnår idag inte god miljöstatus med avseende på exempelvis näringsämnen, miljögifter och främmande arter; för samtliga dessa belastningar bidrar sjöfarten till den negativa situationen. För att nå god miljöstatus behöver istället den totala belastningen på den marina miljön minska. Vid en eventuell överflyttning av godstransport från väg till sjöfart, är det därför angeläget att säkerställa att den ökade belastningen på den marina miljön minimeras. Ett sätt är att visa geografisk hänsyn genom att undvika sjöfart inom miljömässigt känsliga havsområden. Ett annat sätt är att ställa hårdare krav på fartygens prestanda. Miljöpåverkan från fartyg varierar framför allt mellan, men också inom, olika fartygstyper. Men att skapa nya regelverk med syfte att förbättra fartygens prestanda är en långsam process eftersom sjöfarten primärt regleras genom internationella konventioner där tillämpning av regionala eller nationella särregler undviks. Några förslag till åtgärder för att säkerställa att havsmiljön kring Sverige inte försämras till följd av överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart är: Tillse att det skapas högkvalitativt och jämförbart underlag för sjö- och landtransporters påverkan på havsmiljön. Analysera och kommunicera samtliga typer av utsläpp, inte bara utsläpp av koldioxid. Utsläppsmängder och påverkan bör anges och jämföras i absoluta tal och relevanta enheter. Minimera antalet transporter genom att öka fyllnadsgraden. Optimera fartygens hastighet för att minimera drivmedelsförbrukningen och emissioner. Dagens fartygstrafik i Sveriges mest känsliga och skyddade havsområden måste minska. När- och kustsjöfart bör kanaliseras bort från havs- och kustområden med höga naturvärden. Skapa tydliga incitament så att fraktköpare enbart anlitar fartyg som har högsta miljöprestanda avseende såväl utsläpp av växthusgaser som av andra förorenande eller övergödande ämnen till luft och vatten. Säkerställ att införandet av ett NECA (kvävekontrollområde) i Östersjön och Nordsjön innebär att fler fartyg installerar kväverening och att införandet inte leder till att fler äldre fartyg utan regelstadgad effektiv kväverening trafikerar området. • Stärk samordningen mellan myndigheter så att framtidsfrågor som rör sjöfart och dess miljöpåverkan behandlas och åtgärdas i linje med ekosystembaserad förvaltning. Relaterat till sjöfartens striktare svavelregler som träder i kraft 2020-01-01: Förbjud utsläpp av skrubbervatten till havet då utsläppen innebär en stor risk för försämrad miljöstatus och överskridna miljökvalitetsnormer enligt vattendirektivet, med avseende på exempelvis koppar och zink. Utred konsekvenserna av den förväntade ökade användningen av lågsvavliga hybridoljor som fartygsbränsle. Då befintlig saneringsutrustning är mindre effektiv för hybridoljor innebär detta en ökad risk vid kommande olyckor och oljeutsläpp. |
