| Popis: |
Det övergripande syftet med denna studie har varit att öka förståelsen kring begreppet självförklarande gata i tätort genom att studera sambandet mellan faktiska hastigheter på en viss plats, den hastighetsgräns som råder där och trafikmiljöns utformning. Sambandet mellan faktisk hastighet, hastighetsgräns och trafikmiljöns utformning har studerats utifrån tidigare hastighetsmätningar som gjorts i 23 olika orter och totalt 69 mätpunkter. Dessutom har trafikingenjörer från olika kommuner studerat fotografier från 20 olika platser och gjort en så kallad blindskattning av vilken hastighet de tror råder vid platserna. Resultaten visar att när sambandet mellan vald hastighet och ett antal platsspecifika bakgrundsvariabler studeras så kan trafikanternas hastighetsval förklaras med vägspecifika egenskaper som hastighetsgräns och huruvida man har företräde eller inte, men även med faktorer som beskriver vad som omger vägen såsom typ av bebyggelse och om det finns oskyddade trafikanter i närheten. Blindskattningar visar att det är svårt att via enbart en bild avgöra vilken hastighetsgräns som gäller. Om slumpen fått avgöra så hade 25 procent av gissningarna varit korrekta, nu var andelen korrekta bedömningar i genomsnitt cirka 50 procent. För att avgöra vad som bäst predicerar bedömningen av gällande hastighetsgräns genomfördes en logistisk regression och den enda faktorn som har signifikant betydelse för bedömningen var körbanebredd. Resultaten visar att sannolikheten att göra en korrekt bedömning ökar ju smalare vägen blir. Avslutningsvis kan konstateras att begreppet självförklarande gata i tätort är svårt och med dagens befintliga hastighetsgränser inte en verklighet sett i ett nationellt perspektiv. The aim of this study was to improve the understanding of the concept of self-explaining roads in urban areas by studying the relationship between speeds at a particular location, the speed limit and the road environment. The relationship between actual speed levels, speed limit and traffic environment has been studied based on earlier speed measurements in 23 different cities and a total of 69 measuring points. In addition, traffic engineers from 73 different municipalities studied photos from 20 different locations and made an assessment of the speed limit at the site, so-called blind estimation. The results show that when the relationship between the speed levels and a number of site-specific background variables was studied, the actual speed levels were explained not only by road-specific variables such as speed limits, traffic flow and road type, but also variables that describe the surrounding environment such as type of area (inner city, residential areas, outside city areas) and presence of vulnerable road users. Blind-estimates of speed limits show that it is difficult to estimate a speed limit only by looking at a photo. Roads with speed limit 70 km/h were most easy to estimate (67% hit-rate) and roads with speed limit 60 km/h were most difficult (35% hit-rate). A logistic regression showed that lane width was the most important factor when predicting the speed limit by only looking at a photo. The results showed that the probability of a correct estimate of the speed limit increases the narrower the road gets. In conclusion, the concept of self-explaining roads in urban areas is very difficult with the existing speed limits it is not a reality today from a national perspective. It is far from easy for the road users to assess the present speed limit by only looking at the road and traffic environment if they for some reason failed to notice the speed limit sign. |
