| Popis: |
Det finns mer än 600 olika solskyddsprodukter på den svenska marknaden. Vilka UV filter som får användas, och i vilka halter de får tillsättas i dessa sammanhang, regleras av Kosmetikadirektivet och Läkemedelsverkets föreskrifter. Bedömningen baseras på enbart hälsorelaterade effekter och de miljörelaterade effekterna är dåligt kända. UV filter i solskyddsprodukter kan i hög omfattning förväntas nå den yttre miljön direkt vid bad men även via reningsverk. Internationell forskning visar att vissa UV filter förekommer i detekterbara halter i ytvatten, fiskvävnader, reningsverksslam och bröstmjölk. Syftet med denna rapport är därför att kartlägga deras inneboende egenskaper, förekomsten av organiska UV filter i olika matriser samt uppskatta halter som inte förväntas ge effekter på vattenlevande organismer. Utifrån UV filtrens kemiska strukturer beräknas vilka halter som ger effekter i vattenlevande organismer och deras fördelning mellan olika matriser som vatten, sediment och biota. Dessa beräkningar kompletteras med en litteraturstudie av hittills uppmätta halter internationellt och observerade effekter i försök på celler, däggdjur och akvatiska organismer. Utifrån beräkningarna görs en bedömning av huruvida substanserna besitter särskilt farliga egenskaper så att de utgör en risk för miljön på längre sikt. Kartläggningen visar att tjugo av filtren beräknas vara ej biologiskt lättnedbrytbara, och deras bioackumulationspotenital (BCF värdet) varierar mellan 3 och 40 000. Flera filter har därtill uppmätts i fiskvävnader i upp till 3 mg/g fett vilket antyder att en bioackumulation kan ske under naturliga förhållanden. Fem av substanserna kan betecknas som potentiella PBT ämnen och tre av dessa som potentiella vPvB ämnen. De högsta koncentrationer under vilka man troligen inte får effekter varierar mellan 0,00000013 mg/l och 12 mg/l. Därtill kan man i den vetenskapliga litteraturen konstatera att åtminstone tolv av UV filtren kan ge upphov till hormonell påverkan, och för tre av dessa har resultaten kunnat bekräftas även för akvatiska organismer vid in vivo studier. I nio fall av tio befinner sig maximalt uppmätta halter högre än de halter som tros vara säkra för vattenlevande organismer. Tre av UV filtren har dessutom uppmätts i halter som befinner sig mer än 10 000 gånger högre än de säkra koncentrationerna och i ytterligare tre fall mer än 100 gånger högre. Ämnenas inneboende egenskaper, framräknade riskkvoter och deras fördelning i miljön ligger till grund för rekommendationer om vilka ämnen som bör mätas nationellt samt i vilka matriser. |
