| Popis: |
Till skillnad från modern svenska, men i likhet med många andra indoeuropeiska språk, upprätthålls fortfarande distinktionen mellan indikativ och konjunktiv i franskan. Den verbböjningskategori som indikativ och konjunktiv hör till brukar kallas för modus. Genom växlingen mellan olika modus kan en talare nyansera sitt språk på olika sätt; konjunktiv har traditionellt sett förknippats med det overkliga eller virtuella, medan indikativ har förknippats med det faktiska. I modern franska förekommer konjunktiv i stort sett uteslutande i underordnade satser efter vissa specifika subjunktioner. Så har det dock inte alltid varit. I äldre franska såg modusbruket mycket annorlunda ut och det är om detta äldre bruk av konjunktiv som denna uppsats handlar. Med utgångspunkt i två episka dikter skrivna på fornfranska undersöks i uppsatsen hur konjunktiv används i dessa och jag försöker att visa på skillnader mellan texterna och i viss mån görs också jämförelser med den moderna franskans bruk av konjunktiv och andra modala resurser i språket. Resultatet av undersökningen visar att det finns stora skillnader, framför allt mellan det moderna modusbruket och det fornfranska, men också mellan de två fornfranska texterna. |
