| Popis: |
Den Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), som alldeles nyligen påbörjat sin verksamhet är en symbol för omvandlingen av unionens samarbete på det straffrättsliga området från ett mellanstatligt till ett överstatligt paradigm. Inrättandet av Eppo representerar inte bara en symbolisk handling utan är en enastående rättslig och politisk bedrift som sannolikt kommer innebära ett grundläggande systemskifte i vår syn på unionens samarbete på det straffrättsliga området. Den Europeiska Åklagarmyndigheten avviker markant från den konventionella uppfattningen bland medlemsstaterna som är att mellanstatligt samarbete är den dominerande principen på detta område. Genom att inrätta Eppo har ett överstatligt organ i praktiken antagit sådana exekutiva straffrättsliga befogenheter som traditionellt hör till den suveräna statens grundläggande uppgifter. Den övergripande frågan som analyseras i kapitlet är till vilken utsträckning Eppo är en eftersträvansvärd förebild för hur en framtida ’federal’ Europeisk straffrätt kan gestaltas. Kapitlet belyser frågeställningen genom att särskilt granska relationen mellan Eppo, statssuveränitet och legitimitet. Den första delen av detta kapitel analyserar räckvidden av Eppos befogenheter. Analysen handlar i första hand om karaktären av Eppos befogenheter samt typen av de verkställighetsbefogenheter som myndigheten åtnjuter. Den andra delen av kapitlet diskuterar i detalj på vilket sätt Eppos befogenheter och utövandet av dessa kan anses utgöra ett hot mot den statliga suveräniteten. Den tredje delen av kapitlet diskuterar Eppo utifrån ett legitimitetsperspektiv, med särskilt fokus på domstolsprövning och granskning av organets verksamhet. Särskilt diskuteras vilka krav som bör ställas på en centraliserad europeisk åklagare när den faktiskt utövar offentlig straffrättslig makt på en medlemsstats territorium. Kapitlet argumenterar för att Eppo – i syfte att stärka legitimiteten av dess verksamhet hos medlemsstaterna (och deras myndigheter) – behöver visa att den säkerställer grundläggande rättigheter för tilltalade samt ger möjlighet för granskning och överprövning av dess verksamhet. Slutligen analyseras om Eppo är ett exempel och i sådant fall ett eftersträvansvärt sådant på en ”federal” europeisk straffrätt. |
