| Popis: |
“Vi är folket som trär smultron på strån” är en komparativ studie av författarna Sofia Otterlin och Hanna Richter. Uppsatsens syfte är att undersöka hur Sverigedemokraterna konstruerar en exkluderande politik i sina kampanjfilmer inför valet år 2018 och år 2022 samt att undersöka om det har skett en diskursiv förändring. Det teoretiska ramverket för denna studie bygger främst på Ruth Wodaks synsätt på högerpopulism. I studien analyseras det hur partiet utformar sin diskurs med fokus på andrafiering (othering) och syndabockar (scapegoating). Det finns en problematik i att dela upp samhället i grupper “vi” och “dom” då en stor andel av landets invånare exkluderas. Högerpopulister konstruerar en form av etnisk, religiös, språklig eller politisk minoritet som blir syndabock. Studien använder sig av en multimodal kritisk diskursanalys och ett analysschema med analysverktygen: lexikala val, sociala aktörer, blick, vinkel, individ/grupp, miljö och objekt/symbol. I analysen går det att utläsa att Sverigedemokraterna kategoriserar medierna, eliten och invandrare som gruppen “dom”. I båda valfilmerna pekas partiet Socialdemokraterna ut som ”dom andra” genom lexikala val, symboler och sociala aktörer. I valfilmen inför valet 2018 är det större fokus på att lägga skulden på medierna än i valfilmen från år 2022. I båda valfilmerna porträtterar SD invandrare som syndabockar och stadsdelen Rinkeby blir en symbol för massinvandring. De använder även lexikala val såsom gruppvåldtäkt och gängkriminalitet för att visa att brotten görs av en grupp inte en individ. När invandrare visas i bild används distans och kameravinklar som gör att man inte kan se deras ansikten som kan uppfattas som avhumaniserande. I filmen inför valet 2018 använder SD rädsla och oro för att förmedla sitt budskap medan de i filmen från år 2022 använder nostalgi och trygghet. “We are the people who thread wild strawberries on straws” is a comparative study by the authors Sofia Otterlin and Hanna Richter. The purpose of the study is to investigate how the Swedish Democrats construct an exclusionary politics in their campaign films for the election 2018 and 2022, and to investigate whether there has been a discursive change. The theoretical framework for this study is based primarily on Ruth Wodak's approach to right-wing populism. This study analyzes how the party shapes its discourse with a focus on othering and scapegoating. There is a problem in dividing society into groups "we" and "the others" when a large percentage of the country's inhabitants are excluded. Right-wing populists also construct a form of ethnic, religious, linguistic, or political minority that becomes a scapegoat. The study uses multimodal critical discourse analysis and an analysis chart with the analysis tools: lexical choices, social actors, gaze, angle, individual/group, setting and object/symbol. In the analysis it can be distinguished that the Swedish Democrats categorize the media, the elite, and immigrants as the group "The other". In both election films, the Social Democrats are singled out as “the other” through lexical choices, symbols, and social actors. In the election film from 2018, there is a greater focus on placing the blame on the media than in the film from 2022. In both election films SDs portrays immigrants as the scapegoat and the district, Rinkeby, is used as a symbol of mass immigration. SD also use lexical choices such as gangrape and gangcrime to show that crimes are committed by a group not an individual. When immigrants are shown, distance and camera angles are used so that you cannot see their faces, which can be perceived as dehumanizing. In the election film from 2018, SD uses fear and disquiet to convey their message, while in the film from 2022 they use nostalgia and safety. |
