| Popis: |
I denna rapport presenteras resultaten av en studie som genomförts på uppdrag av Barnahus i Dalarna. Barnahus i Dalarna startades 2007 med målsättningen att erbjuda barn som misstänks vara utsatta för våldsbrott i nära relationer och sexualbrott ett behovsanpassat omhändertagande. Verksamheten utgörs av tvärprofessionell samverkan mellan Åklagarkammaren i Falun, Polismyndigheten Dalarna, socialtjänsten i Dalarnas samtliga kommuner, Barn- och ungdomsmedicin i Dalarna och Barn- och ungdomspsykiatrin i Dalarna. Under 2021 uppmärksammades en minskning av ärenden som aktualiseras för samråd i Barnahus och det uppfattades viktigt att öka kunskapen om socialtjänsternas perspektiv på polisanmälan och tvärprofessionell samverkan. Det uppdrogs därför till Sara Quarles van Ufford, Högskolan Dalarna, att genomföra en intervjustudie med representanter för de socialtjänster som ingår i barnahussamverkan. Syftet var att undersöka socialtjänsternas perspektiv på polisanmälan av misstänkta vålds- och sexualbrott mot barn och identifiera upplevda hinder, möjligheter och förbättringsområden för tvärprofessionell samverkan, samt belysa socialtjänsternas utgångspunkter vid utredning av våld mot barn. Studien baserades på semistrukturerade intervjuer med första linjens arbetsledare inom socialtjänsten som analyserades kvalitativt med hjälp av tematisk analysmetod. Resultaten visade att socialtjänsterna delvis har olika utgångspunkter och strategier för att utreda våld mot barn vilket påverkar inställningen till att polisanmäla brottsmisstankar – och som leder till att våld mot barn handläggs på olika sätt. Det framkom att bedömningar av om en polisanmälan ska göras kraftigt skiljer sig åt, liksom den upplevda nyttan och konsekvenserna av en polisanmälan. Medan vissa betonar vikten av att barnet synliggörs som brottsoffer menar andra att en polisanmälan försvårar samarbete och stöd till familjen. Generellt uppfattas socialtjänstens utredningsprocess försvåras när brottsutredningen drar ut på tiden med negativa konsekvenser för barn och familjer – och vetskapen om att förundersökningar tenderar att dra ut på tiden kan upplevas som ett hinder för att göra en polisanmälan. Samtidigt menar flera informanter att en utebliven polisanmälan kan innebära risker för att våld och intressekonflikter mellan barn och föräldrar förminskas och inte utreds på djupet. Vidare framkom att tvärprofessionell samverkan ofta uppfattas upphöra efter det initiala samrådet och att barnpsykiatrisk kompentens inte upplevs tillgänglig vid behovsbedömningar som aktualiseras i ett senare skede av processen. Det uppfattas också vara svårt för barn som aktualiseras i Barnahus att få hjälp via Barn- och ungdomspsykiatrin. Generellt uppfattas det finnas flera vinster med att göra en polisanmälan – men också flera förbättringsområden för tvärprofessionell samverkan som kan sammanfattas i fem övergripande områden: Tydliggöra, stärka och jämställa barnahusaktörernas roller Ökad snabbhet i brottsutredningen och synkronisering med socialtjänstens utredning Förbättrade möjligheter för fortsatt tvärprofessionell samverkan i Barnahus med fokus på stöd och behandling I större utsträckning beakta geografiska aspekter i barnahussamverkan Ökat fokus på ”barnets bästa” i barnahussamverkan |
