| Popis: |
Av 50talets ledande svenska kriminalforfattare var Vic Suneson den som representerade gen rens fornyelse. Suneson forebadade den polisroman som fick sitt genombrott i Sverige under nasta decennium. Han visade i flera romaner en stark inspiration fran den samtida filmens teknik och tematik, i synnerhet fran amerikansk s.k. film noir. En av hans deckare, Ar jag mordaren?, overraskade med metafiktiva grepp som stallde genrens krav pa illusionsverkan i ironisk belysning. Men samtidigt forblev Suneson i andra avseenden trogen den klassiska detek tivberattelsens monster, hans produktion kom att praglas av kompromiss mellan gam malt och nytt. Dar fanns fortfarande den traditionella inriktningen pa en gata med ett begran sat antal misstankta och en overraskande upplosning. Dessutom – efter att i nagra romaner ha lanserat en huvudperson, avsevart labilare an vad genrenormerna medgav – stann a de till sist aven Suneson for en mera valanpassad polishjalte. Kommissarie O. P. Nilsson gav den trygghet och ideologiska bekraftelse man ofta uppfattat som kannetecknande for genren. Sunesons debutverk, Mord kring Maud, 1948, innehaller ett inslag som redan da annon se r ar forfattarens fortjusning i motiv typiska for saval film noir som for den datida roman thrill ern, i det har fallet den mordmisstankte som drabbats av minnesforlust. 1 Fortsattningsvis kom mer jag dock att uppehalla mig vid sex andra romaner: I dimma dold, 1951, Ar jag mordaren? och Fall inga tarar, bada fran 1953, Doden kastar langa skuggor, 1954, Och hacken vaxte, 1955, samt Sa spelar doden, 1956. I forbigaende berors aven nagra av Sune sons senare bock er. Fall inga tarar, ar Sunesons djarvaste forsok att vidga genregranserna. Han anvander sig har av en komplicerad litterar teknik, betydligt mer svartillganglig an hos nagon av rivalerna Stieg Trenter och Maria Lang. Det ar ocksa den av hans romaner som tagit starkast intryck av film noir, bade vad galler berattargrepp och motiv. Texten ar alltsa intressant bade darfor att den avviker fran den datida kriminalromanen och darfor att den ar sa tydligt inspirerad av filmen. I tva avsnitt kommer artikeln att diskutera Fall inga tarar framforallt fran dessa aspekter, men ocksa hur Suneson utformar sin polisroman i jamforelse med andra samtida texter om polisen, bade inom litteratur och film. Avslutningsvis beror jag vilka ideologiska monster som kan utlasas ur Sunesons 50talsromaner. Fall inga tarar – svensk noir |
