| Popis: |
The overall aim of this thesis was to investigate how children in Sweden treated for brain tumours performed in their ninth year at school compared with matched controls. The studies investigated grades and results from national tests in the theoretical subjects of Swedish, English, and mathematics; grades in the practical and aesthetic subjects of art, crafts, music, home and consumer studies, physical education and health; and the frequency of delayed graduation and qualification for school years 10-12 (corresponding to upper-secondary school or high school). The results from this thesis demonstrate significant differences in performance between the group of children treated for brain tumours (cases) and their controls, both in the theoretical subjects and in the practical and aesthetic subjects. However, there were larger differences between cases and controls in the theoretical subjects than in the practical and aesthetic subjects. The largest differences were found in the subject of English, and there were also significant differences between cases and controls with regard to delayed graduation and qualification for school years 10-12. Graduation for children treated for brain tumours was delayed more often than for controls, and qualification for school years 10-12 was significantly higher among controls than for children treated for brain tumours. The results also showed different effects based on sex. For example, the gap between the girls treated for brain tumours and their controls was, in most cases, greater than for the boys and their controls. Whether the child had been treated for a high- or low-grade tumour did not have any significant impact on the results in any of the studies. Children treated at ages 0-5 and 6-9 years old were at particular risk of lower average grades in theoretical subjects or not qualifying for school years 10-12, although the latter result was significant only for the girls. Age at diagnosis was another significant factor for national test performance. There was also a positive correlation between the parents’ education levels and qualification for school years 10-12 for children treated for brain tumours. The implication of the results are that the academic performance of all children treated for brain tumours, regardless of sex, age at diagnosis, tumour grade, or parents’ education should be closely monitored when starting or returning to school after brain tumour treatment. It is also important to have a long-term perspective, as school difficulties do not disappear, but rather may increase over the years. Children treated before starting school should be monitored extra closely as well as children treated at ages 6-9, as a considerable number of basic skills are taught during these first school years. Moreover, it is of particular importance that girls and boys are equally monitored. Yet, the range of difficulties for children treated for brain tumours is wide and extremely heterogeneous. Thus, the type of support or intervention should be adapted to each child’s individual needs. Syftet med denna avhandling har varit att undersöka hur barn i Sverige som har behandlats för en hjärntumör presterade i skolan under sitt sista obligatoriska skolår, årskurs nio, jämfört med matchade kontroller. Kontrollerna matchades efter födelseår, kön och bostadsområde. Huvudfokus har riktats mot betyg och nationella prov i de teoretiska ämnena svenska, engelska och matematik. Även betygen i de praktiska och estetiska ämnena hemkunskap, idrott, bild, musik och slöjd har undersökts liksom behörighet till gymnasiet och hur många barn som slutade årskurs nio senare än förväntat. Huvudresultaten från de olika studierna visade att det fanns signifikanta skillnader mellan barn som behandlats för en hjärntumör (fallen) och deras kontroller både för de teoretiska ämnena och de praktiska och estetiska ämnena. Det var dock större skillnader mellan fall och kontroller i de teoretiska ämnena än i de praktiska och estetiska ämnena. De största skillnaderna sågs i ämnet engelska. Det var också signifikanta skillnader mellan fall och kontroller gällande behörighet till gymnasiet och hur många barn som slutade årskurs nio senare än förväntat. Signifikant färre fall än kontroller var behöriga till gymnasiet. Jämfört med kontrollerna var det också vanligare att barn som behandlats för en hjärntumör slutade årskurs nio senare än förväntat. Alla tre studierna visade också att kön hade en inverkan på resultaten. Till exempel var skillnaden mellan flickor som behandlats för en hjärntumör och deras kontroller större än skillnaden mellan pojkar som behandlats för en hjärntumör och deras kontroller när det gällde betyget icke godkänt i de olika ämnena, särskilt de praktiska och estetiska ämnena. Om barnen hade blivit behandlade för en hög- eller låggradig tumör hade däremot ingen signifikant inverkan på resultaten i någon av studierna. Resultaten visade också att det på fanns en positiv korrelation mellan föräldrarnas utbildning och barnens behörighet till gymnasiet. Vidare var det större risk att barn som behandlats i åldern 0-5 eller 6-9 hade ett lägre genomsnittsbetyg eller inte var behöriga till gymnasiet jämfört med kontrollerna. Skillnaden gällande behörigheten till gymnasiet rörde dock endast flickorna. Resultaten från studierna visar att alla barn som behandlats för en hjärntumör, oavsett kön, ålder vid diagnos eller om de haft en hög- eller låggradig tumör bör uppmärksammas när de börjar eller kommer tillbaka till skolan efter en hjärntumörsbehandling. Att göra uppföljningar under hela skolgången är viktigt då svårigheterna inte försvinner utan snarare kan öka med åren. Barn som behandlats innan skolstart och under de första skolåren bör uppmärksammas extra eftersom flera av de grundläggande skolfärdigheterna lärs in under dessa år. Vidare är det viktigt att flickor och pojkar uppmärksammas i lika hög grad och att alla interventioner är individuellt anpassade efter varje barns unika behov då svårigheterna kan se väldigt olika ut. |
