| Popis: |
Reglerna om offentlig upphandling innebär i huvudregel att upphandlande myndigheter, exempelvis kommuner, måste konkurrensutsätta sina köp av tjänster genom att annonsera sin avsikt att ingå kontrakt avseende en viss tjänst och sedan tilldela kontraktet till den leverantör som inlämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Konkurrensutsättning genom offentlig upphandling har dock främst gynnat kommersiella vinstdrivande aktörer, till nackdel för civilsamhällets idéburna aktörer. Idéburna aktörer upplever därför stora svårigheter att vinna kontrakt i offentlig upphandling. Detta har identifierats som ett problem för svensk välfärd, särskilt när det gäller tillhandahållandet av kvinnojours- verksamhet – som främst erbjuds av idéburna aktörer. I syfte att främja idéburna aktörer som bedriver kvinnojoursverksamhet väljer kommuner bort offentlig upphandling vid sin finansiering och samverkan med idéburna kvinnojourer. De finansierings- och samverkansformer som används i stället är främst bidrag och sk. idéburet offentligt partnerskap som ingås och tilldelas utan konkurrens- utsättning. Frågan är dock om dessa direkttilldelade bidrag och partnerskap faller inom tillämpningsområdet för reglerna om offentlig upphandling, och därav måste tilldelas som kontrakt genom ett upphandlingsförfarande som innebär konkurrens med flera leverantörer. Det är denna frågeställning som uppsatsen ägnas åt att besvara. Uppsatsens slutsats är att det finns flera möjligheter för kommuner att direkttilldela bidrag till, och ingå idéburet offentligt partnerskap med, idéburna kvinnojourer utan att reglerna om offentlig upphandling blir tillämpliga. Dock blir reglerna om offentlig upphandling troligtvis tillämpliga i det fall en kommun finansierar idéburna kvinnojourer i syfte att för kommunens räkning låta de idéburna kvinnojourerna utföra uppgifter som egentligen åligger kommunen. |
