| Popis: |
In order for the public sector within a nation to function properly, there is a dependence on taxes to finance it; however, taxpayers often want to pay the least amount of tax required. An issue arises where, on the one hand, the public sector needs taxes and in contrast, the state cannot collect taxes without having the legal mandate to do so. The legal authority over state collection of taxes is sometimes unclear, certain situations are difficult to understand, and this can jeopardize validity. Therefore, if taxpayers take legal action that results in a tax reduction on the state, then the issue of tax evasion is raised. For several decades, Swedish legislation has included a general provision in the Law (1995: 575) on tax evasion. The general clause contains four provisions that must be met to be applicable. The purpose of the clause is to prevent taxpayers from withholding tax on the state in ways that are not considered legal. At the same time, the state, through the Swedish Tax Agency, cannot arbitrarily request tax from taxpayers mainly because certain legal acts have been undertaken to reduce their taxation. This would reduce the rule of law, which is an important part of a functioning legal system. In addition to the national tax legislation, the EU legislation also has a strong influence in the area of taxation. Given the fact that, In 2019, the EU issued a directive on tax evasion, which has direct application to Swedish law. The following thesis will examine, through cases, how the tax evasion legislation has been applied and whether it can be assumed to be legally appropriate or valid. In addition, the EU directive on tax evasion will also be compared to national legislation. The conclusion is that there are similarities between national legislation and the EU directive, but they also differ to some degree. En väl fungerande offentlig sektor i en nation är avhängig skattemedel för att finansiera det. Samtidigt vill skattskyldiga, oftast, betala så lite skatt som krävs. I denna motsättning uppkommer en problematik där å ena sidan det offentliga behöver skattemedel å andra sidan kan staten inte kräva in skatt utan att ha lagstöd för det. Vissa situationer är vanskliga då rättsläget är oklart huruvida staten har rätt att kräva in skatt eller ej. Oklara rättslägen kan äventyra rättssäkerheten. Om skattskyldiga företar sig rättshandlingar som minskar skatten till staten kan det aktualisera frågan om skatteflykt ligger för handen. I Svensk lagstiftning finns sedan flera decennier en generalklausul i lag (1995:575) mot skatteflykt. Generalklausulen har fyra rekvisit som ska uppfyllas för att kunna tillämpas. Syftet med klausulen är att förhindra skattskyldiga från att undanhålla skatt för staten på sätt som inte anses lagliga. Samtidigt kan det allmänna, genom Skatteverket, inte godtyckligt kräva in skatt av skattskyldiga endast för att vissa rättshandlingar företagits för att minska sin beskattning. Det skulle inskränka rättssäkerheten som är en viktig del i en fungerande rättsstat. Förutom nationell skattelagstiftning har även EUs lagstiftning starkt inflytande på skatteområdet. Sedan 2019 finns ett skatteflyktsdirektiv utgivet av EU som har direkt tillämpning på svensk rätt. I följande uppsats kommer det, genom praxis, granskas hur lagstiftningen mot skatteflykt har tillämpats och huruvida den kan antas vara rättssäker eller ej. Finns det skillnader mellan den svenska lagstiftningen mot skatteflykt och EUs direktiv mot skatteflykt? EUs skatteflyktsdirektiv kommer därför jämföras med nationell rätt. Konklusionen är att nationell lagstiftning och direktivet innehåller likheter men skiljer sig också åt i vissa delar där den nationella lagstiftningen är något striktare. |
