| Popis: |
Kunskapsbaserat arbete har förts fram som ett sätt för att säkerställa att kommunernas resurser inom välfärdsområdet används effektivt och för att visa brukare och politiker på vilka grunder verksamheterna organiseras. Krav på att arbeta kunskapsbaserat är särskilt framträdande i begreppet evidensbaserad praktik (EBP). En definition av EBP i socialtjänsten är att det sociala arbetet ska grundas i en sammanvägning av brukares erfarenheter, professionell expertis och bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap (SOU 2008:18). Socialstyrelsen driver arbete för att kommunernas sociala arbete ska vara evidens- och kunskapsbaserat, men det är fortfarande en öppen fråga hur detta ska genomföras lokalt i kommunerna (Avby et al. 2013; Bergmark och Lundström 2011a; Denvall och Johansson 2012). Mot bakgrund i kraven på evidensbaserad praktik har frågor uppkommit om vad som är kunskap, på vilket sätt kunskap utvecklas och hur kunskap bör användas i socialt arbete. Detta kapitel knyter an till denna forskningsdebatt och fokuserar specifikt på olika former av lärande och evidensbaserad praktik. Detta kapitel syftar till att förstå vad evidensbaserad praktik kan komma att innebära utifrån olika former för lärande. |
