| Popis: |
Den moderna vetenskapen genomsyras av kollegial bedömning – peer review – som på olika sätt fungerar som en intern granskningsprocedur. När anslag ska fördelas till nya forskningsprojekt spelar denna sakkunnighetsbaserade instans en central roll i att generera kollektiviserade beslut. Bedömningen av forskningsansökningars kvalitet har dock visat sig innehålla ett ganska stort mått av tvetydigheter och slump som på ett ofrånkomligt sätt inverkar på de beslutsunderlag som skapas. Trots att peer review kretsar kring att de sakkunniga tillsammans eftersträvar konsensus, präglas denna konsensus likväl av stora variationer och oenighet om hur vissa ansökningar ska värderas. Genom att närmare studera hur oenighet kommer till uttryck och hanteras inom olika beredningsgrupper är det emellertid möjligt att få en fördjupad förståelse för den subtila relationen mellan slump och konsensus i peer review processen. Följande studie baseras på observationer gjorda på tio av Vetenskapsrådets beredningsgrupper inom natur- och teknikvetenskaper. Den metodologiska utgångspunkten som valts består i att illustrera ett antal fall av oenighet, för att därigenom belysa skillnaderna i hur man kom fram till en praktisk lösning. En problematik som särskilt kommer beröras har att göra med det faktum att oenighet påfallande ofta leder till att bedömarna slår ut varandras favoritansökningar. Detta tar i sin tur på den mer övergripande frågan om hur den enskildes expertkänsla i vissa situationer ställs i direkt motsättning till gruppens samlade expertis, något som kanske inte alltid medför de mest tillfredställande besluten i termer av innovation och risk. |
