| Popis: |
I uppsatsen utförs en diskursanalys av tidig rådgivningslitteratur som behandlar aspergers syndrom och som riktar sig till personer med aspergers syndrom och personer i dessas närmaste omgivning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur författarna etablerar den nya diagnosen och hur de etablerar hur den bör fungera i sitt sociala sammanhang. Analysen visar att författarna beskriver att det finns flera tillgängliga definitioner av aspergers syndrom och att det råder stor oenighet även kring om det över huvud taget bör vara en diagnos. Diagnosen framstår som mycket flexibel i sin tillämning. Resultatet av undersökningen indikerar att införandet av aspergersdiagnosen påverkar diagnosproducenternas blick för vad som är avvikande beteende. Trots den oenighet författarna beskriver kring kategorin aspergers syndrom, beskriver de inte desto mindre denna som en mycket viktig kategori och dess införande som en stor framgång. Författarna tillämpar kategorin för att tolka och beskriva människor. De tillämpar den även på människor ifrån äldre tider och beskriver tidigare kategoriseringar som felaktiga. Denna känsla av framsteg blir intressant i ljus av att det finns planer på att upplösa diagnosen aspergers syndrom mindre än 20 år efter de här texterna skrivs. Författarna etablerar att kategorin aspergers syndrom bör användas för att skapa ett nytt förhållningssätt till personer med aspergers och för att skapa en ny självförståelse, både hos personerna själva och hos deras föräldrar. Analysen visar hur författarna etablerar att diagnosen i sig ska avhjälpa det tillstånd som diagnostiseras. |
