Stort eller smått - den optimala skyddsstrategin för fågeldiversiteten på Dalarnas myrar
Autor: | Nyberg, Olof |
---|---|
Jazyk: | švédština |
Rok vydání: | 2023 |
Předmět: | |
Druh dokumentu: | Text |
Popis: | Den biologiska mångfalden minskar i världen och i Sverige, en av orsakerna ärhabitatförlust. Våtmark är en naturtyp som minskade kraftigt i utbredning under 1800- och 1900-talen, vilket har resulterat i att stora insatser nu görs regionalt, nationellt och internationellt för att skydda våtmarker från exploatering. Det råder delade meningar om hur man på bästa sätt går till väga för att skydda flest antal arter på ett resurseffektivt sätt. En inflytelserik teori “Single Large or Several Small” (SLOSS) föreslår att ett eller några få stora sammanhängande reservat skyddar fler arter än många små av likvärdig sammanlagd yta. Genom att utgå från en inventering som gjorts av Länsstyrelsen i Dalarnas län testade jag hur SLOSS-teorin förhåller sig till fågelfaunan på Dalarnas myrar. I denna studie undersöktes 95 myrar av varierande storlek som ingick i inventeringen. Metodiken för inventeringen beskrivs som en förenklad revirkartering där man noterar hörda och sedda fåglar till antal och kön. Från datan togs sedan en art-ackumulationskurva (species accumulation curve) fram för att undersöka om få stora eller flera små myrar hade högre artrikedom generellt, och ett t-test gjordes för att kunna göra en mer realistisk jämförelse. Artackumuleringskurvan samt t-test visade att det fanns en större artrikedom hos flera små myrar tillsammans än hos några få stora. Det finns tidigare litteratur som stödjer detta, men det är sannolikt att det finns andra faktorer som den här studien inte har undersökt som påverkar artantalet på myrar utöver myrens storlek. Dessutom är fågelrikedom inte den enda faktorn som bör vägas in när man designar ett naturreservat, andra skyddsvärda taxa kan förhålla sig annorlunda till myrens storlek. Vidare studier krävs för att vägleda reservatsbildare i hur de ska prioritera habitat av olika storlek. The biodiversity in the world and in Sweden is decreasing, and one of the driving forces is habitat loss. Wetlands are a habitat type that decreased substantially during the 19th and 20th centuries. This has led to large conservation efforts, both within Sweden and internationally, that aim to protect wetlands from exploitation. There is no scientific consensus regarding how to protect the most species in an effective way. One influential theory “Single Large or Several Small” (SLOSS) proposes that one or a few large habitats will hold more species than many small habitats of an equivalent total area. By using data from a census conducted by the County Administrative Board of Dalarna, Sweden, I tested how the SLOSS-theory relates to the bird diversity of wetlands in Dalarna. In this study, I assessed 95 wetlands of different sizes that were included in the census. The inventorying method was a simplified monitoring with visual and acoustic count of bird species and individuals within species. From this data I made a species accumulation curve to compare large wetlands to several small wetlands in general, and conducted a t-test which is a more direct approach to my study. Both the species accumulation curve and the t-test showed that many small wetlands had a higher bird species diversity than a single large wetland. This is somewhat supported by previous studies, however it is likely that other factors are at play that were not included in this study. Nature reserves are not only designed to preserve the highest number of bird species. One has to consider other endangered or otherwise protection worthy taxa that may behave differently to birds when it comes to large or small habitats. More research is needed to help nature reserve planners make informed decisions regarding how to prioritize habitats of different sizes. |
Databáze: | Networked Digital Library of Theses & Dissertations |
Externí odkaz: |